Aftonbladet – 26 januari 1872, sida 3

fartyg om ungefär 20 läster, bygdt för TIshafsfärder, välseglande och lätt att manövrera, kanske helst en jakt sådan som de, hvilka från Tromsö och Hammerfest årligen utrustas till fångstfärder på Ishafvet, likasom ett sådant fartyg också skulle vara tillräckligt stort för att rymma expeditionens deltagare, besättning och nödvändiga apparater. Erfarenheten har visat, att ett sådant fartyg hvarje år kan komma fram på de farvatten, som expeditionen skulle gälla, om det också försinkas af många orsaker Men vid en expedltion för att undersöka kusterna kommer det icke så mycket an på att hinna hastigt fram, om blott fartyget någorlunda kan följa arbetets framsteg. Till ytterligare hjelp kunde fartyget få med sig en ångbarkass eller ångjolle sålunda inredd, att i fall af behof ångpannan kunde tagas ut ur jollen och denna hissas upp på fartygets sida. Omkostnaderna för en expedition enligt den här framställda planen kan man svårligen tänka sig skola anskaffas endast genom statsbidrag. Men genom förenade privata bidrag från alla de håll, der utvecklingen af Ishafsfarten på de östra och siberiska farvattnen eger ett så stort intresse, måste, menar förf., utan svårighetden för ett eller kanske två fartygs utrustning och resa erforderliga summan kunna åstadkommas. Statens bidrag kunde bestå i utrustning, underhåll eller stipendier och förseende med instrumenter åt expeditionens vetenskapliga personal samt i omkostnaderna för arbetets offentliggörande. Så långt den här citerade afhandlingen. Den framställda planen tyckes vara lyckligt utarbetad; men man får icke glömma, att det är två mycket vigtiga punkter, på hvilka dess utförande och vidare resultater bero. Den första är, om erforderliga penningmedel kunna samlas till en sådan undersökningsexpeditions utsändande. Saken har nyligen varit å bane i ett här i Kristiania varande sällskap, som kallar sig Handelns vänner, och man har der tillsatt en komitå för att granska frågan närmare; men något praktiskt deltagande i form af penningbidrag torde man knappt kunna räkna på från Kristiania köpmannarkår, hvilken i allmänhet icke brukar göra mycket för att bryta nya banor för handelsverksamheten, och som ju icke heller kan sägas vara direkt intresserad i den siberiska seglationen. Det skulle väl närmast vara. städerna i vestra delen af landet och i Finmarken, från hvilka man kunde vänta understöd för en sådan expedition. Men derefter kommer den ännu vigtigare frågan, huru det skall bli stäldt med handelsförhållandena i Siberien, när man en gång lyckas komma dit, och om icke då den ryska regeringen skall lägga på handeln sådana afgifter och bördor, att den trots sjelfva varornas prisbillighet icke skall löna sig. Innan iman företager sig det ovanliga arbetet att hydrografiera ett främmande lands kuster i ändamål att åt sig öppna en handelsväg till dem, vore det säkerligen lämpligast att först i någon mån förvissa sig om, att man äfven sjelf kunde komma att draga nytta af denna väg, och att icke till förmån för siberiska sjöhandelsbolag, om hvilkas planer man ja på den senare tiden har hört talas, öfverdrifvet höga sjöfartsoch tullafgifter komma att läggas på den utländska trafiken på Siberien, För detta ändamål måste man då hos vår nitiske diplomatiske agent förvissa sig om en medverkan, som säkerligen icke sktle bli för vägrad. BECSSAEATARE