Aftonbladet – 22 januari 1872, sida 2

Vid den preussiska landtdagens sämmanträdde den 15 dennes angrep chefen för framstegspartiet, Löwe-Calbe, under diskussionen öfver utrikesministeriets budget, flere punkter i rikskanslerens budgetförslag och i synnerhet begärandet af en viss summa för preussiska beskickningar vid åtskilliga tyska hof. Bismarck tog sig häraf anledning att bemöta talarens åsigteri ett längre föredrag, hvilka innehöll åtskilliga skarpa sidohugg åt Löwe, som påstått, att man strängt borde skilja mellan . preussiska intressen och riksintressen, samt att Preussen nu måste bära flere utgifter som egentligen icke angå konungariket utan tyska riket. Bis-. marck yttrade bland annat: Jag kan sägal1 om mig sjelf, att jag mottager min aflöning : uteslutande af förbundskassan, och att jag tjenar den preussiska staten gratis, men jag gör lika fullt min ställning som preussisk j: embetsman gällande och skall aldrig genom j: någon invändning här i kammaren eller ati norstädes låta förmå mig att medgifva, att: j j ; AN vi böra betraktas såsom utländingar, så snart vi göra riket tjenster. (Skratt.) Jag måste li råda den ärade talaren; med hvilken jag så ofta utbytt teoretiska åsigter, ätt betrakta politiken från en mera praktisk synpunkt.j. Jag kan försäkra honom att hon framför allt är en praktisk vetenskap, i hvilken man . icke särdeles mycket kan fästa sig vid former, namn eller teorier. Hvad dei pretssi-1 ske militärfullmäktige i Minchen beträffar (mot hvilken Löwe specielt opponerat sig) är denna en Vigtig medhjelpare för vår be-. skickning i Mänchen, och skall på det militära området söka uppnå detsamma soi sändebudet på det politiska, nemligen en öfverensstämmelse i fråga om de gemensamma inrättningarna. Våra beskickningar vid de tyska hofven höra till var politiks oumbärligaste verktyg, och jag måste bedja den ärade talaren, att framdeles när denna sak kommer å bane — om han icke annars har någonting nytt att säga härom — hänvisa till de tidigare stenografiska referaten. (Skratt.) Vid voteringen beviljades det begärda anslaget med alla röster, så när som på framstegspartiets och de polske deputerades. De senaste tyska tidningarhe meddela några detaljer aägåetide kultusministern Vv. Miihlers afgång. Hans öde afgjordes i en stormig ministerkonselj den 12 den nes. Vidrådplägningen om Mäihlers förslag till lag för undervisningen hade flere medlemmar af ministåren protesterat mot de i detta lagförslag uppstälda grundsätser, och i synnerhet skall Bismarck ha underkastat detsamma en skrap kritik. Mibhler beklagade sig öfver denna hårda medfart hos kejsaren, som fers gånger förut i nådiga ordalag tillbakavisat kultusministerns begäran om afsked; men denna gång förklarade Kejsaren mot förväntan, att han ville konferera med ministeren, Då kabinettets medlemmar enhälligt förklarade, att Mählers afgång var en nödvändighet, blef hans afskedsansökan utan dröjsmål beviljad. Den nye kultusministern Falk är född i Breslau och har varit ansedd som en af de dugligaste byråcheferna i det preussiska justitieministeriet. r 1858 var han medlem af deputeradekammaren, inom hvilken han slöt sig till det gammalliberala partiet. År 1869 utnämndes han till preussisk fullmäktig i förbundsrådet. Man antager, att han i kyrkooch skolfrågor skall hylla en mycket liberal riktning. Det italienska parlamentet sammanträdde åter den 15 dennes. Finansiella förslag stå främst på dagordningen, men de flesta ha redan varit föremål för pröfning i finänskomiten. Då flörtalet af denna är välvilligt stämdt mot regeringen, skola sannolikt finansministerns anspråk icke stöta på några synnerligen stora hinder. Konung Victor Emanuel, som har gjort en kort utflykt till Florens, väntas nu tillbaka till Rom för att mottaga baron Kybeck, som kommer att återlemna sina kredifiver såsom österrikiskt-ungerskt sändebud. I Rom betraktas också det franska sändebudet Goulards ankomst såsom nära förestående. Så snart han slagit ned sina bopålar i Tiberstaden, är den diplomatiska kåren derstädes fulltalig. Vissa tidningars berättelser om ett fiendtligt förhållande visa sig således ha varit ogrundade, . Den kroatiska landtdagen i Agram öppnades d. 15 dennes af banen Bedekovic med uppläsning af ett kejserligt reskript, hvars innehåll ännu icke finnes meddeladt i tidningarne. Denna landtdag erbjuder ett mer än vanligt intresse, emedan man här velat försöka att åstadkomma en försoning mellan det kroatiska nationalpartiet och ungerska regeringen i Pest. Den 28 September 1868 träffades ett aftal, enligt hvilket Kroatien, Slavonien och eventuelt äfven Militärgränsen ingingo i ett slags realunion med Ungern. Enligt detta aftal sända dessa sydslaviska länder 29 deputerade till underhuset i Pest. Deras magnater och kyrkofurstar ha säte i det ungerska öfverhuset, så snart der öfverlägges om kroatiska eller gemensamma angelägenheter. Till gemensamma utgifter bidrager Kroatien med 55 procent af sina statsinkomster, under det 45 kunna användas för Kroatiens särskilda angelägenheter. I Pest residerar en kroatisk minister utan portfölj, men landet styres i konungens namn af en ban (ståthällare) som är ansvarig inför landtdagen i Agram. Sådana äro de väsentliga dragen af den ungersk-kroatiska öfverenskommelsen af år 1868: Dess bestämmelser tillfredsställa emellertid icke längre kroaterne, hvilka ön