Aftonbladet – 22 januari 1872, sida 2

värste, och barå hetsar upp sir Dene. Då han är sin kos och kusten åter blir klar, kom då tillbaka mr Geoffry och försök ännu en gång. Jag kan säga er en sak, sir, — er far tycker vida mera om er ändå, än om honom. Geoffry nickade. Han visste detta likaväl som Gander. Medan han gaf befallning om att hans kläder skulle skickas till Malvern, öppnades biblioteksdörren och John Clanwaring kom ut. Du vill väl ändå taga mig i hand innan jag går, John? sade han, sedan han yttrat hvad han ämnade till Gander och rösten hade ett visst uttryck af medömkan. Men mr John Clanwaring förkastade den bjudna handen, lika bestämdt om också icke på ett så våldsamt vis, som fadern, och gick vidare under det han yttrade några iskalla, sårande ord. Sålunda tillbakastött, begaf sig Geoffry på den närmaste och anspråkslösaste vägen, bort från sin fars hus. Då han gick tvärs öfver Harebellvägen stod Robert Owen vid sin gårdsgrind. Nå, huru lyckades det? frågade han och uttrycket i arrendatorns röst sade ganska väl att han anade hvilket svar han sknile få. I dag gick det illa, svarade Geoffry ärligt. Nå det var inte annat att vänta, första försöket. Men det blir nog bra till slut; jag är åtminstone viss på att min far åter skall lugna sig. Är således sir Dene mycket uppretad? frågade Owen. Ja. Gamla tant Anne har kommit hit expråös för att göra saken ännu värre, och min bror är hemkommen, hvilket är allravärst. Med så många emot mig, var det ej tänkbart att jag skulle få många ord med, — i verkligheten fick jag knappt yttra