Aftonbladet – 22 januari 1872, sida 2

örelsevis icke funnit det svårt, men nu rade han att möta sin högmodige broders vittra utfall, sin tants spasmer. Biblioteket var ett förtjusande, vackert um, icke alltför stort, och med ett hvälfdt, itbygdt fönster åt den gröna parken med less grupper af sköna, gamla träd, dess jordar af tama rådjur. Det hade alltid varit den aflidna lady Clanwarings favoritum och var möbleradt i fin och god smak ; nattan lyste gladt af blommor i mångskifande färger; möbler och draperier voro af Blekgrön brokad. Geoffry öppnade stilla dörren och de sågo wonom icke straxt. Sir Dene gick, synbart uppretad, med häftiga steg af och an; John Slanwaring stod och såg utgenom fönstret. Miss Clewer, ett magert fruntimmer med ånga ljusa lockar, satt på en soffa, ännu ned hatt och insvept i en sjal, så som hon tigit ur vagnen. Hon gret. Fader! Nn sågo de honom och hvad Gander hade allat ett förskräckligt oväsen blef ännu örskräckligare. Sir Dene var ursinnig, niss Clewer snyftade högt, John Clanwaring tod med korslagda armar och sammanpresade läppar och stirrade föraktligt på sin bror, seoffry lät likväl ej bringa sig ur fattninen; i det hopp att efter hand lyckas göra ig hörd, stod han lugn inför dem med höguret hufvud och ett uttryck af beslutsamet i sitt unga, vackra ansigte. Han sträfrade efter att försvara sig, men ögonblicket ar i allo ogynsamt valdt. Sir Dene afbröt wonom innan han hunnit yttra två ord och rägrade bestämdt att höra hvad han hade utt säga. Tant Anne, vill ni höra mig — vill ni illåta mig att säga huru söt och älskvärd won är? bad Geoffry. Hon är i lika hög