Aftonbladet – 22 januari 1872, sida 2

De i går ankomna telegrammen meddela ganska märkliga underrättelser från Frankrike. En ministerkris har stått för dörren och Thiers har icke blott, såsom några gånger förnt, hotat att afgå, utan har derjemte till nationalförsamlingen ingifvit sin och sina ministrars afskedsansökan, Orsaken till detta steg var utgången af omröstningen den 19 dennes, då församlingen vägrade antaga Thiers förslag att afsluta debatten om tull å råämnen, hvilken enligt presidentens åsigt varat alltför länge, och atti principen antaga beskattningen å råämnen, på det att församlingen derigenom skulle göra ett slut på den konstlade agitationen mot denna skatt. Trots denna presidentens önskan antog emellertid församlingen ett af Feray väckt förslag att voteringen skulle uppskjutas, till dess en komit, som borde nedsättas, för att pröfva alla de väckta förslagen om nya skatter, Visat sig ha kommit till det resultat, att ingen annan utsigt funnes till att uppnå finansiel jemvigt än genom beskattningen af råämnen. Detta förslag antogs med 377 röster mot 307. Denna utgång bestämde Thiers och ministrarne att afgå, Då nyheten härom i lördags spred sig i församlingen uppstod, som det tyckes, en verklig panique och alla de olika partierna beslöto att skicka delegerade till Thiers, för att bedja honom qvarstanna på sin post. Högern och högra centern läto uttryckligen genom sina delegerade förklara, att oonigheten rörande beskattningsfrågan vore af finansiel och icke af politisk natur och läto på aftonen samma dag, sedan Thiers afskedsansökan uti ett budskap blifvit hos församlingen inlemnad, uttryckligen genom Batble förklarå, att antagandet af Ferays förslag icke innebure något misstroendevotum mot Thiers och hans ministrar. Batbie föreslog derjemte att församlingen skulle konstituera sig i byråer och genom dem ut; nämna en kommission, hvars uppgift gille vara att åstadkomma en försöning med Thiers och förmå hönöm att qvarstanna på sin post. I händelse kommissionen misslyckades, skulle hon göra församlingen förslag rörande de åtgärder, som borde vidtagas. Derjemte antogs en från högern utgången dagordning af innehåll att omröstningen den 19 icke vore något misstroendevoturm, ätt församlingen vädjade till Thiers patriotism och vägrade alt antaga hans afskedsansökan. Detta steg hade åsyftad verkan, ty då församlingen senare på aftonen sammanträdde; tillkännaf Benoit TA2y, att Thiers svarat den till honom å församlingens vägnar afsända deptitationen, att han samtyckte att gvarstanna på sin plats och att han ännu länge ämnade egna församlingeh sin tjenst. Deremot yttrade Thiers ingenting om huruvida ministrarne komma att qvarstanna. Församlingen och Thiers äro sålunda nu åter ense, Dock återstår att se huruvida denna enighet kommer att griändas på församlingens antagande ar Thiers föråldrade finansiella åsigter eller på presidentens omfattande af en sundare handelspolitik än den, som nu förfäktas af honom och PouyerQuertier i strid icke blott mot majoriteten i församlingen utan mot hela den del af allmänheten som eger något omdöme i dessa saker, och hvarom vitna de talrika protester, som från de större industriella städernas handelskamrar aflåtas mot de af regeringen föreslagna tullarne å råämnen. Den nu bilagda krisen tyckes utgöra ett bevis för nödvändigheten af det provisoriska tillståndets upphäfvande i Frankrike och antagandet af ett definitivt regeringssystem, enär detta statschefens ständiga ingripande iden lagstiftande församlingens öfverläggningar och beslut, och i sammanhang dermed stående hot att släppa regeringstyglarne, då hans vilja icke respekteras, antingen måste leda till ett odrägligt envälde eller till ett tillstånd af anarki. I dessa dagar, då Thiers finansiella politik bland alla europeiska frågor står främst på dagordningen såväl genom dess betydelse för Frankrike och handelsverlden i gemen, som genom de rubbningar i regeringen, hvartill, såsom af ofvanstående synes, den hotat att gifva anledning, torde