Aftonbladet – 20 januari 1872, sida 2

sig kunna läsa framtiden i stjernorna, men det är icke den minsta af himlens välsignelser att dylika uppenbarelser äro dolda för våra blickar. SJUNDE KAPITLET. Stormen ryter 104; En postvagn for med dånande hast genom parkgrindarna vid Beechhurst Dene, sent en afton. I vagnen åkte sir Dene Clanwaring och hans äldste son. Vagnen var tagen från det hotell i Worcester, er Tondonsdiligensen stannat. Geoffrys lunga, vördnadsfulla bref hade, till följd af baronetens frånvaro från London, först efter tre dagar kommit i hans händer; brefvet hade nu återfört honom hem i fullt raseri och mr Clanwaring åtföljde honom, för att taga sin andel i stormen. Aldste sonen och arftagaren var en liten, mörk herre, stolt, rädd om sitt anseende och förnämt sjelfmedvetande om sin upphöjda ställning i samhället. John Clanwaring liknade icke alls sin far och Geoffry, men sin aflidna moder; han kände en bitter harm emot Geoifry, för dennes — som han ansåg det, — förnedrande giftermål, Mera karg på ord än baroneten, var hans förbittring djupare och skulle troligtvis äfven räcka längre, Han var sjelf på väg att ingå giftermål med en ung dam at hög börd; yngste brodern, Reginald, ute i Ostindien hade äfven gift sig förnämt; huru skulle de kunna lida den vanära som Geoffry bringat öfver familjen? Mr John Clanwarings enskilda mening var, alb han gjort sig förtjent af repet; att han för alltid borde förskjutas och hans namn utplånag ur familjens ättartafla, derom kunde endast vara en mening. Då vagnen stannade vid stora porten; kom hushållerskan helt förskräckt sprin