Aftonbladet – 20 januari 1872, sida 2

belade råämnen med tull, hvarjemte presi denten anmärkte, att det icke anstode medlemmar af församlingen att förse utländska makter med argumenter mot Frankrikes politik. En skarp diskussion uppstod nu, under loppet af hvilken Thiers sade, att regeringen vore öfvertygad att handelsfördragen af 1860 vore af en olycksbringande och afskyvärd natur, att de innehålla stadganden, som voro odrägliga, och att de kunde modifieras och ändras utan att gifva anledning till politiska konflikter. I ett yttrande af handelsministern, i hvilket han replikerade Puffet, finansminitter under: kejsardömet, betonade han nödvändigheten att skilja mellan frågan om de föreslagna tullarne och handelsfördragen. Thiers uppmanade på det varmaste församlingen att utan dröjsmål fatta sitt beslut och begärde, att den allänna diskussionen med ens skulle slutas. Församlingen beslöt dock att diskussionen skulle fortsättas den 16, till hvilken dag åtskilliga talare anmält sig. Efter Thiers svar på Johnstons yttrande uppstod i församlingen en af dessa allt för vanliga scener af larm och oreda, hvilken framkallades af det missnöje, som Thiers tillrättavisning till representanten för Bordeaux uppväckte. RH HA mA PR f FP 0: fo s gj oo Det tal, Thiers två dagar förut höll i nationalförsamlingen angående tullen på råämnen och hvars innehåll vi i går i korthet antydde, var så karakteristiskt för Thiers ståndpunkt i finansielt hänseende, att vi anse oss böra lemna en utförligere redogörelse för detsamma. Han började med att anmärka, att inkast blifvit gjorda mot alla skatteprojekten, men att det icke desto mindre var nödvändigt att antaga en budget, om hvilken man med rätta kan säga, att hela det franska samhällets reorganisation innehålles i densamma. Man har talat, fortfor han, om besparingar på krigsbudgeten. Det förefaller mig, att vi länge nog ha sofvit vid randen af en afgrund. Vi måste ha en stark arm och en stor krigsbudget. Jag har icke något fullständigt skattesystem, såsom man påstått, jag är snarare empiriker i detta hänseende. Men då våra egna produkter blifva belagda med skatt, är det då icke billigt att utländska varor också blifva det? Då man måste pålägga nya skatter, har jag för öfrigt föredragit sådana, som betalades för några år sedan och som då icke stodo i vägen för vår industris uppblomstring, framför alldeles nya. hvilkas följder äro oberäkneliga. Jag åsyftar här inkomstskatten, i fråga ome hvilken jag alltid är omedgörlig.. Alla andra projekter har jag undersökt;l men till inkomstskatten säger jag såsom förut: nej, nej, nej! Man talar om socialismen. Den kan indelas i två kategorier — den för hvilken Internationale öppet gör propaganda och en beskattningssocialism. Nå väl, jag betraktar inkomstskatten såsom en beskattningssocialism, hvilkens följder äro både farliga och oberäkneliga, och jag upprepar ännu en gång att jag icke kan gifva efter i denna punkt. Thiers gick derefter igenom alla de skatteprojekter, som han icke ville motsätta sig, t. ex. skatten på lösegendom, och rekommenderade gång efter annan regeringens förslag öm att beskatta råämnena. Han slutade sålunda: Men hvarföre skall jag inlåta mig på detaljer? Behöfver jag väl säga, att ett par handskar icke blifva en sou dyrare derföre att man lägger skatt på skinn, eller attett helt hus icke skall kosta 50 francs mera derföre att byggnadstimmer beskattas. Jag vet i sanning intet annat sätt, hvarpå vi kunna rädda oss och Frankrike än det af regeringen föreslagna. Jag beder om edert förtroende och understöd. För några dagar sedan bad jag eder rösta för utvidgandet af bankens sedelstock, och man svarade mig att följden sknlle blifva att de franska fonderna sjönke i värde. Ha de sjunkit i värde? frågar jag. Och hafven I, frågar jag åter, hittills haft skäl att ångra det förtroende I visat mig? Nåväl, tron mig på mitt ord och rösten förj den skatt jag föreslagit, ty den är det enda — hören I, det enda — hvaraf vi kunna vänta räddning! Och för att bringa till slut det arbete, jag påbörjat, måste jag bedja eder om flere saker, först och främst om upprätthållandet af den kloka och förståndiga öfverenskommelsen i Bordeaux. Om denna öfverenskommelse blifver bruten, skola de fruktansvärdaste olyckor drabba landet. Vi lefva i en tid, då förbistring herrskar öfverallt. Det är icke en politisk, utan en intellektuel anarki, som hotar oss, (Bifall från högern,) Det finnes ingen så bizarr id6, som icke nu för tiden framträder offentligt. Det är deruti faran ligger. Det finnes icke en enda hittills erkänd id om administration, finansväsende, krigsväsende m. m., som icke nu för tiden bestrides. I (Bifall från högern. 9Sorl från venstern.) Thiers vände sig nu mot venstern och yttrade: Jag beklagar mig icke öfver denna tankens tygellöshet, ty den är i alla fall ett bevis på, att det finnes frihet. Men vi måste söka undvika att blifva en talträngd Geh på dispyter begifven nation, som föraktas af andra, emedan hon sjunker ned i ett kaos af ider och meningar.z OO an ke pet mA an et br fö Jr DN RR DN AA fö 0 FR NN MO OO SS Uh I Under loppet af sistl. sommar framstäldeg i franska nationalförsamlingen af deputeraden Treveneuc ett lagförslag, som gick ut på, att departementens generalråd i händelse af en våldsam eller olaglig upplösning af kammaren skulle träda tillsa m