Aftonbladet – 17 januari 1872, sida 3

Om vigten af ett kraftigt kustförsvar. ) Sveriges sjökrigsförsvar, som, i betrak: tande af landets läge och öfriga förhållanden, borde af hela nationen uppfattas, såsom någonting ovilkorligen nära förbundet med begreppet om och tanken på landets sjelfständighet, har dock ej under de senast förflutna decennierna omfattats med den värme och det intresse, som detsammas vigt. borde kräfva. Olika åsigter hos styrelsen och bland yrkesmännen ha äfven i väsentlig mån bidragit härtill, men det naturliga och sanna baånar sig alltid i tidernas längd väg och kommer att stå fast som: klippan. Landets värnande har under senaste tid varit föremål för nationens oratanka, och ett intresse ät: ven för sjöförsvaret har åter vaknat. En ständig fred hörer till de önskningar, som troligen aldrig gå i fullbordan; det senaste kriget mellan Preussen och Frankrike gif: ver ett förnyadt stöd -åt ett sådant anta gande, och söker man ytterligare stöd här för utaf händelser, som timat längre till baka, så är det icke mer än 123 år sedan diplomaterna från Storbritannien, Frankrike. Tyskland och Spanien undertecknade de slutliga fredsförhandlingarne vid Aix la Chapelle den 7 Okt. 1748, i hvars ingress man återfinner följande uttryck: Europa skådar nu den lyckliga dag fram lysa, som den Heliga försynen har utsta kat, för att återskänka det en efterlängtad och behöflig hvila. Derefter förklaras i 1:a artikeln att: er kristlig, allmän och fortgående fred, äfven som en uppriktig och oförändrad vänskaj skulle upprätthållas, och alltid blifva rå dande emellan de kontraherande nationerna: etc. ete. Sedan detta fredslut nedskrefs, hafva kri gen i Europa bland nämnde nationer vari så många, att de tillräckligt bevisa osäker heten och ohållbarheten uti upprättade freds fördrag. Häraf tyckes således framgå, at det klokaste hvarje nation kan göra, är, at efter förmåga underhålla och ordna sittför svar, för att i farans stund kunna uppträde till värnandet af sin sjelfständighet; oct att detta antagits såsom ett axiom, fram tvingadt af -nödvändighetens kraf; synes deraf, att ingen ordnad stat finnes, som icke uppsatt och underhåller krigsmakt, äf vensom att alla nationer, hvars landområ den till större eller mindre del gränsa in till haf, äfven underhålla sjökrigsmakt. Sve rige har ej heller kunnat undandraga sig dessa nödvändighetens kraf, men allt sedar vårt land förlorat Östersjöprovinserna ock ) Anförande i K. örlogsmannasällskapet den 14 hen 1871 af kommendörkapten A.R. Oron; stedt.