Aftonbladet – 17 januari 1872, sida 3

någon vägg. Ett fästes murar sänktes ned i en grop, så att ingenting var synligt att skjuta på förr, än approcherna hade blifvit vetenskapligt och mödosamt fullbordade. I våra dagar är jern för kanonkulor hvad sten var för bågar och pilar; ech följaktligen reser sig nu åter den starka, höga valIen, trotsande fienden och manande honom att göra sitt bästa. Ingen känd kanon kan göra någon verkan på Spithead-fästet, icke en gång om den kunde föras tillräckligt nära för att göra försöket. Men säkert är deremot, att sjelfva fästets kanon med biträde af sin kamrats skulle sopa bort från hafsytan allt hvad som flyter der. En aktad korrespondent frågade obetänksamt för några dagar sedan, hvad vi hade fått för våra penningar, som vi ej hade fått år 1851. Härpå svara vi: Vi ha fått ett fäste utan sin like i verlden i afseende på styrka och beskaffenhet. Vi äro förvissade, att det äfven skall befinnas värdt sina penningar, ehuru räkningen redan visar några oroande siffror. Hvar och en af dessa färdigbygda fästningar kommer att kosta 450,000 pund för sjelfva stommen ensamt. Utan tvifvel är stommen fullt tillräcklig hvad sjelfva byggnaden beträffar, men grunden har kostat någonting, och murningen skall ytterligare kosta något. I en linie skola finnas 24 stycken 600-pundingar, i en annan 25 st. 400-pundingar. Hvad en bredsida kommer att kosta i krut och kulor vilja vi ej försöka uträkna. När allt kommer omkring, jär kostnaden icke mycket större än för ett pansarfartyg. Vi erkänna likväl öppet, att detta fenomen, huru mycket det än må lända vår nationella uppfinningsrikhet till heder, dock ingifver några ovälkomna betraktelser. Det underbara fäste, hvilket, sedan alla utgifter blifvit betalade, representerar, Våga vi säga, en god million p. st., är blott en enda post i räkenskaperna öfver en enda gren af våra krigsrustningar. Det är blott ett enstaka verk i en enstaka orts befästningar. Utom sjöfästningarna ha vi landfästningarna, hvilka redan kostat oss en vacker summa; och för våra tornskepp och vår militär-reorganisation ha vi nästan alldeles glömt Portsmouths befästningar, om hvilka det så mycket tälades för några få år sedan. När lord Palmerston först tillstyrkte anläggningen af dessa BSpithead-fästen, hade man icke ens drömt om något af de underverk, man nu sett. Om regeringen hade inlemnat specifikationer öfver ett sådant fäste och en sådan armering, som vi här ha beskrifvit, skulle denna id6 ha förefallit bostafligen lika extravagant som det förtrollade slottet på Svarta öarne. Metoden att valsa jernplåtar hade icke blitvit uppfänneny sir Joseph Whitworths redskap hade ännu icke blifvit fulländade; tillverkningen af sjelfva metallen var. jemförelsevis oskicklig. Hvad kanonerna angår, befunno vi oss ännu i de gamla 68-pundingarnes dagar, och det var mången erfaren sjömans fasta öfvertygelse, attinga tyngre kanoner någonsin kunde serveras om skeppsbord. Dessa voro de omständigheter, under hvilka man skred till verket. Dess första invigning har varit så fullkomlig, att det är ett underverk till och med 1872. Aldrig har ett tyngre, ointagligare eller skickligare förfärdigadt pansar funnits. Alårig har en armering varit oemotståndligare. Ritarne och arkitekterne ha måst förändra sina ritningar femtio gånger; och det kan måhända anses för en lycka, att grundvalen kostade oss så mycken möda. Hade den varit färdig för fästet och fästet för kanonerna för tio år sedan, kunde hela arbetet nu ha varit gammalmodigt och gagnlöst. Kanske läsaren tror, att förhållandet skall bli detsamma om tio år härefter; men vi kunna verkligen ej finna det möjligt. Må vara, att det icke finns någon gräns för vetenskapens förmåga, så måste det. dock finnas en gräns för menniskans resurser. Det är blott skada, att vi äro nödsåkade att kosta alla dessa penningar, all denna sinnrikhet och all denna-energi på ett sådant ändamål. Hvad skulle vi ej ha kunnat få för en dylik kostnad till fromma för det allmänna välståndet och undervisningen! Huru många skolor hade ej kunnat byggas för dessa penningar! Och likväl — fastän det är en sorglig moral — må man ej dölja den sanningen, att krig äro vanligare och sannolikare nu, än när planen till dessa verk först uppgjordes, samt att det finns föga skäl att antaga, att vårt nationalförsvar skall bli fullfärdigt just vid början af en fredsålder.