Aftonbladet – 16 januari 1872, sida 3

skulle visa sig obeqväma, framhöll han för nämligast bristerna hos det franska mynt systemet hvad angår kontrollen öfver myn tens finhet och vigt och bibehållandet af denna sistnämnda. Vid en på mynteti Ber. lin anställd undersökning af till största delen 20-francesstycken hade det visat sig, att medeltalsfinheten blott var 0,899 i stället för 0.900. Enskilda stycken afveko följaktligen ännu mer från den normala finheten. Äfven i myntens normala vigt fattades icke så litet, så att hos dessa till största delen nya mynt i medeltal visade sig en skilnad af !4 procent under det normala värdet. Dylika förhållanden egde rum i England och skulle alltid ega rum, der icke staten inlöste de genom nötning undervigtiga mynten. Men härigenom sjönk vulutan, som icke beror af värdet hos de särskilda styckena, utan af dessas medeltalsvärde, sådana de förekomma uti cirkulationen. I England skall derföre sannolikt snart en ommyntning bli en oafvislig nödvändighet. Beträffande hvad som anförts om de äldre tyska silfvermynten, så indrogos desamma redan för längre tid sedan. I Preussen särskildt hade under åren 1764 till 1870, således på 106 år, utmyntats tillsammans guldmynt, silfverkurantmynt och skiljemynt till ett värde af 476 millioner thaler, och under de 50 åren från 1821 till 1870 mynt indragits till ett värde af 52 millioner thaler, således ungefär 11 procent af utmyntningen under de nämda 106 åren. Mot det förslag, som blifvit framstäldt, att välja 20-sgr-stycket till enhet, hvarigenom erhölles en dubbelt så stor pfennig eller minsta skiljemynt som den föreslagna, anförde han, att detta skiljemynt ovilkorligen skulle bli för stort. Ingen tysk stat kunde nöjas med kreuzern såsom lägsta mynt; man hade varit nödsakad att dela den i eoch !4-kreuzer. Han vädjade i detta afseende till dem, som känle minuthandeln. I denna förekom otroligt nånga saker, som i Nordtyskland beräknales i 1, 2, 3 och 4 pfennige. . Och till och ned den nya pfenningen ansågs icke öfverdt tillräckligt liten, hvarför Baiern hade örbehållit sig att få dela den i två halfva tennige. Sedermera uppträdde dr Bamberger ännu n gång för att uttala sig mot Mohl och ärmare bevisa, att handeln med främmande tater blott alldeles undantagsvis använder nynt såsom sådant. När sovereigns och iapoleondors skickades till Egypten eller nnorstädes, så var det såsom guld, icke åsom mynt; man skulle ännu heldre hal nottagit guldplantsar. Likaså var detmedj tförseln af guld och silfver från Amerika, om producerar dessa metaller. Hvad gränsandeln anginge, så var den icke af så stor etydelse i detta afseende. En enda dag, å hvilken operationer i statspapper eller ktier försiggå mellan börserna i Paris och: serlin, föranleder större penningsändnin-:ar, än om alla oxar i Wirtemberg skullel tföras till Frankrike, me RR AHA HT AROR OH, ,