Aftonbladet – 16 januari 1872, sida 3

J andra prof, hvilka för erhållande af legitimatio! såsom läkare äro föreskrifna, samt att därefte utöfva läkarekonsten. t-) Skulle däremot de ordalag, hvarnti rikets stän fders skrifvelse är affattad, gifva anledning ifråga ärskild medicinsk undervisning elle särskilda lärokurser för kvinnor, vid sidan af dei offentliga eller enskilda undervisning våra läro anstalter åt alla studerande erbjuda, eller at någon från den föreskrifna till beskaffenhet elle; t, utsträckning skiljd läkarebildning skulle åt kvin tt) nor beredas, anser sig kollegium pligtigt att. underdånighet afstyrka hvarje dylik åtgärd, hvar igenom, med erkännande, att kvinnan icke til läkare är lika passande som mannen, man pi grund häraf för hennes räkning skulle inrätta er särskild kategori af läkare. Medicinens olik: delar hafva med hvarandra. som med sin: hjälpvetenskaper, ett så oskiljaktigt samband, at ingen läkare, icke en gång den som gjort er enda klass af sjukdomar till föremål för sin verksamhet, bör eller kan sakna den insigt i dem alla, som gällande föreskrifter förutsätta. — — — -) I underdånigt memorial af den 6 April 1869 inkom universitetskanslerens utlåtande, åtföljdt af utlåtanden från universitetens konsistorier och fakulteter, hvaraf vi här endast vilja anföra dem från de medicinska fakulteterna. Medicinska fakulteten i Upsala yttrar sig sålunda: Af de framställningar, som i berörde underdåniga skrifvelse hos kongl. maj:t göras, anser SPY Soc PR RO AS Bee cr Hå KH sig fakulteten endast befogad att yttra sig öfv den, som rörer rättighet för kvinnor, att i likhet med männen kunna erhålla a i ä . med full rätt till läkarekons dess grenar. Af ordalagen i s skrifvelse har fakulteten dock icke med kunnat afgöra, huruvida det var: ders mening, att kvinna. som n vederbörande kunskapsprof, skall II heten till läkarekonstens utöfning jän kompetens till staten: retjenster, eller icke. ; Då emellertid för frågans bedömande det är af stor vigt, att olika arter af befattningar icke sammanblandas, så har fakulteten sett si nä öfver hvardera af Sr rr rikets stäntighet för kvinna att. seärfvat nödiga kunskaper och undergått i lag föreskrifna pröfningar, erhålla licenti .I practicandi i samma utsträckning som medicine icentiater af manligt k så harfakultete. I funnit någon giltig anledning att densamma vägra, under förutsättning likväl. attde kvinliga l elevernas undervisning erhåller enahanda omfattning. som de manligas, och att kunskapsprofven förblifva fullkomligt lika, Beträffand pr kvinnors anställning såsom läkare på stat och med tjenstgöringssky! et i likhet med medicinalstatens tjenstemän, har fakulteten icke i samma I grad varit utan tvekan, i hvad mon en sådan I nyhet skulle vara för befordrande af allmänt och enskildt väl ändamålsenlig, och vågar fakulteten därföre icke gifva sin tillstyrkan till om sädan förändring af den beståends samhällsordningen, hufyndsakligen på den grund, att inom vå hälle kvinnans lämplighet att på ett sjelf; gare sätt förvalta statens embeten ännu är oförsökt och sålunda måste anses tvifvelaktig, För den händelse åter, att kongl. maj:t skulle finna lämpligt bifalla rikets ständers i underdånighet gjorda hemställan. att rättighet till utötvande ar läkarekonsten hädanefter jämväl må af kvinnor kunna förvärfvas, anser fakulteten. att tillträde till de medicinska läroverken för framtiden bör lemnas äfven åt kvinliga elever, hvilka aflagt enahanda kunskapsprof. som i akademiska statuterna finnas angifna såsom nödiga för inskrifning vid de medicinska fakulteterna. och att vid dessa läroanstalter sådana anordningar vidtagas, som kunna blifva nödiga för att lemna ärskildt undervisning åt de kvinliga eleverna i äroämnen, där en gemensam undervisning för manliga och kvinliga studerande ej kan anses lämplig. I afseende på dessa wnordningar utbeder sig fakulteten då att framdeles få yttra sig, sedan kong. majts beslut: fallit i sjelfva hufvud-! frågan. Med afseende på lämpligaste för kvinliga elevers undervisning i åse medicinska vetenskaperna. har fakulteten jämväl haft frågan om inrättandet af ett särskildt medicinskt läroverk för kvinnor, men därvid kommit till det enhälliga beslut, att afstyrka bildaudet af ett dylikt specialläroverk. onär staten genom en sådan anstalt skulle få vidkinnas betydliga omkostnader, utan att någon nöd ndighot därtlllf refinnes, och enär garantien för de kvinliga elev vetenskaplioa uthlidning bäst vinnes därigenom, att de erhålla sin undervisning vid samma läroverk, som de manliga. Då åt den kvinliga läkaren lemnas samma licentia artem exercendi, som åt den manliga, bör af den förra äfven for-. dras samma insigter och samraa pröfvade skicklighet, som staten ar böra fordra af den Sena At däremot inskränka den medicinska undervisningen för kvinnor endast till vi specialbrancher, såsom t. ex. gynekologi, pediatrik, oftalmiatrik 0. s. v. anser sig fakulteten ingalunda kunna tills . då n ensidig utbildning icke i vårt land berå någon manlig läkare till medicinsk praxis. och då därjämte för utorvändet af en dylik speciel läkareverksamhet erfordras omfattande insigter äfven inom icifl bens öfriga delar. samt staten svårligen skulle ; kunna öfvervaka. att icke dylika spe ter jämväl befattado sig med annan läkareverksamhet. 1 för hvilken de icke erhållit tillräcklig wtbild-! ning. Den medicinska fakulteten i Lund ut-; talade don åsigt, att det borde medgifvas: kvinna att begagna alla de tillfällen tilij. undervisning och till kunskapsprofs afläg-l: gande. hvilka staten erbjuder mannen; och :! aft det därjemte måtte tillförsäkras henne n alla de förmoner och all den beforäran,l. hvartill väl vitsordade kunskaper och åda-Åi galagd skicklighet herättiga, Tvänne afj fakultetens ledamöter (professorerne Geller-! stedt och Loven), som ej deltagit i frågans ! behandling i fakulteten, yttrade sig seder1 l ( 1 I (0 1 t 1 ( t 2 mera i consistorium academicum emot kvinnans anställande som läkare i statens tjonst, Consistorium academicum iniät sig icke på pröfningen af sjelfva principfrågan, men betonade såsom nödvändig liks ällighoten i studier och kunskapsprof; hvilket ock särskildt för dot medicinska facket, framhölls af prof. Gellerstedt. Endast en af medicinska fakultetens ledamöter, prof. Lov6n, uttalade sig emot denna likställighet i studier och prof, instämmande i ett yttrande af prof. Agardh. Han, A., anser principen om full-!, komlig likställighet omöjlig, enär därlgonom sjelfva det mål man ville vinna blefve prak-!s tiskt oupphinneligt, Man ville tydligen öppna nya verksamhets för kvinnan icke därför att de, som balls vi . : FR svolll8 varit häune anvisade inom famili, och det enskilda ur . Y Icune Mindre passande än de 1 utan Larrör att man höll före, att det dels ves ett antal kvinnor, som icke nu funne användande inom den åt kvinnan redan anvisade verksamhetssfer, dels att det funnes vissa förrättnin-d gar, som lämpligare kunde uppdragas åt kvin-o nan, än åt mumen. Men skulle den kvinliga ! verksamheten på dessa nya områden fullkomligt n likställas med mannen, så erfordras ju ock, attla hon därtill förbereddes på alldeles enahanda sätt.) k Behöfvor mannen på t. ex. den medicinska gra. (d den offra hela sin tid från det 9:de till och med h det 25:te, 30:de året, så får det väl antagas, att)i kvinnan derför icke kunde använda kortare tid. n Men vid det 9:de året, då flickan skulle börj denna kurs. skulle hennes målsmiän om