Aftonbladet – 15 januari 1872, sida 2

Det österrikiska riksrådets herrehus antög förliden onsdag det af utskottets ordförande grefve Anton Auersperg (Anastasius Grän) utarbetade svaret på trontalet. Herrehusets federalistiska minoritet afhöll sig från allt döitagande i förhandlingarne. i adressen begäres, att riksrådet genom införande af direkta val ofördröjligen skall göras oberoende af landtdagarne. Herrehuset förklarar sig villigt att pröfva berättigade önskningar angående en utvidgning af landtdagarnes kompetens, men iakttager tystnad med afsöende på Galizien. — För öfrigt uttalar adressen det mest obetingade förtroende till ministeren Auersperg. Emellertid hyser Neue freie Presse inga sangviniska förhoppningar om de polska deputerades beredvillighet att gå in på regeringens uppfattning af den galiziska frågan. Hela den polska pressen, deribland de mest moderata blad, såsom Dziennik Polski, tyckas nemligen vara eniga i den åsigten, att de polska deputerade endast deltaga i riksrådet såsom representanter för Galizien, och att det öfriga rikets angelägenheter icke röra dem, Af denna orsak böra icke de polska deputerade ingå på några förbindelser angående afslutandet af direkta val till riksrådet. Den polska adeln i Galizien skall så mycket mindre samtycka till direkta val som bönderna och ruthernai flere distrikt derigenom skulle beherrska valen. Situationen är på grund häraf mycket kinkig och de ministeriella organerna diskutera redan vissa eventualiteter, som lyda på, ätt regeringen icke ännu känner sig fast i sar deln. Den första af dessa eventualiteter är att skyndsamt låta riksrådet antaga finanslagen för 1872, men för öfrigt uppskjuta alla politiska frågor tills på hösten, enär man hoppas på det gamla ordspråket. Kom: mer tid, kommer råd. Den andra eventualiteten är genomförandet af den s.k. nödvalslagen, hvilken skall bilda ett slags motgift mot de gensträfviga federalisternas parlamentariska strike. Nödvalslagen går ut derpå, att när en deputerad eller häns suppleant icke begagnar sig af sitt mandat, skall den af kandidaterna, som vid valet hade näst största antalet röster, träda i hans ställe. Det är lätt att inse till hvilka orimligheter en dylik lag skall leda t. ex. i den slaviska delen af Böhmen, der vid sidan af den czechiska representanten med flere tusen röster oftast står en tysk minoritetskandidat med 10—20 röster. Genom nödvalslagen skulle denna blifva representant för en helt främmande befolkning. En sådan lag skulle dessutom vara ett tveeggadt svärd, hvilket lika väl kunde användas emot som till förmän för tyskarne. Att den ministeriella pressens farhågor för den hållning polackarne skulle komma att intaga icke varit ogrundade, visar sig af det senaste telegrammet från Wien, enligt hvilket vid riksrådets sammanträde i lördags, då den allmänna debatten om adressförslaget afslutades, de polske deputerade förklarat detta förslag vara ett förhastadt förtroendevotum och yrkat, att frågan om Galizien skulle afskiljas för såvidt det gälde införandet af direkta riksrådsval. Grefve Arnim öfverlemnade den 9 dennes till Thiers sina fullmakter. Intet tal hölls dervid och det ceremoniel, som förr tilläm pades vid dylika tillfällen, iakttogs icke, på grund deraf att den nu varande regeringen afskaffat det samma, Vid ett besök, som grefve Arnim efter det officiella mottagandet aflade hos Thiers, förklarade han att de känslor, han uttryckt i sitt nyårsbref till presidenten, äfven voro hans regerings. Vid det franska politisk-ekonomiska sällskapets månadsmöte förliden tisdag, vid hvilket äfven kejsaren af Brasilien, som för närvarande uppehåller sig i Paris, var närvarande, höll presidenten Passy ett tal i -hvilket han komplimenterade den höge resanden för de framsteg, som blifvit gjorda i hans rike. Särskildt lycekönskade kan kejsaren till undervisningsväsendets utveckling och slaveriets upphäfvande. I sitt svar uttryckte kejsaren sin kärlek för vetenskaperna och tillade att Brasilien försökte att tillgodogöra sig föredömena af andra på civilisationens bana längre framskridna länder. tskilliga medlemmar af sällskapet talade mot förslaget att belägga råmaterialer med tull och Rivers betonade särskildt att Englands välmåga hade stigit genom frihandeln. Samma orsak, sade han, måste i Frankrike framkalla samma resultat. Om omständigheterna nu ålade Frankrike åtskilliga financiella nödvändigheter, skulle England foga sig deruti, utan att bryta fördra get. Men om Frankrike ginge längre än behofvet nu ålade det, skulle saken få ett annat utseende och tvinga England till andra mått och steg. I kommersiella saker får icke det ena landet allt för mycket söka bereda sig fördelar på det andras bekostnad, så vida det vill att den ömsesidiga affärsförbindelsen fortfarande skall ega bestånd, enär handelspolitiken framför allt dikteras af det egna intresset. Af det förut omnämnda stormiga uppträdet i franska mnationalförsamlingen, då åtskilliga till församlingen ingifna petitioner diskuterades, ger Neue freie Presses korrespondent i Paris följande roliga skildring, hvilken vVi anse oss böra meddela, för att derigenom gifva ett begrepp om de stormiga scener, hvilka tyckas höra till ordningen för dagen i alla franska representantförsamlingar. Korrespondenten skrifver: Hufvudrollen denna gång hade den hbetlafrada lagitimiston hr då Taroeeril äfvaor