Aftonbladet – 15 januari 1872, sida 2

Geoffry, inom sig undrande öfver att Mary hvars mor hade lidit en så hård orättvisa ändå kunde vara hågad att visa baroneter uppmärksamhet. Men sederna voro i der tiden helt annorlunda, än i våra dagar; då var vördnad för de förnäma ännu en insti tution. Aha, jag vet, — hon tjenar hos arren dator Owens, vill jag minnas, yttrade sir Dene vårdslöst, ty nu hade redan händel sen med enkans utdrifvande samt Mary Bar. bers förböner fallit honom ur minnet, eller åtminstone mistat sin lilla känsla af obe hag. Jag kände ej igen henne i den der väderhufvan. Hur är det med Owens dotter. Geoffry? hon som blef gift med en slägting till gubben Arde? Är hon bättre? Du går ju till de der menniskorna ibland ? Till Georg Arde? Ja, emellanåt, sir, då jag är i Worcester. Mrs Arde är fortfa rande sjuklig. Efter vi kommit att talå om Owen, så glöm ej att hans-logar... Var på din vakt, Geoffry ! Utan att man kunde ana det, utan en synbar anledning, hade hästarne blifvit skrämda. Båda kastade sig i den vildaste rädsla öfver till andra sidan af vägen, och detta i ett enda språng. Det var just der den rifna bostaden hade stått. Geoffry gjorde allt hvad man kunde fordra af enskicklig körsven, men det hjelpte icke. De skrämda djuren kastade sig upp på jordvallen och så ned igen; vagnen stjelpte och hästarne stodo skälfvande och stampande. Geoffry var i ögonblicket åter uppe, utan att ha lidit någon skada, med undantag af en stöt på högra axeln och armbågen, hvilka han ej kände af förr än efteråt. Några karlar, som af en händelse just i detsamma passerade förbi på den öfre, gamla vägen,