Aftonbladet – 12 januari 1872, sida 2

och trodde henne vara gången samt tittade ut genom porten, syntes hon inte till. Jag tittade ut i trädgården, jag spanade framåt vägen, så långt mina blickar hunno. kors! Jag tror frun har rentutaf försvunnit! sade jag helt högt. Och förstuporten var lemnad på vid gafvel — det borde sagt mig att hon inte gått. Jag enfaldiga stac kare, som aldrig kom att tänka på, att hon kunde ha gått dittipp!b Mary: Barker sade ingenting till svar härpå; en underlig hemskhet smög sig öfver henne. Detta hade inträffat då klockan var balf elfva; precist vid samma tid, som hon hade sett sin syster ute vid stättan. 2Betsy, sade hon-slutligen och rösten hade sjunkit ned till en hviskning; om din matmor verkligen, enligt hvad du trodde, hade gått ut — var det då någon möjlighet att hon senare kunnat komma in, utan din vetskap ? Nej; det kunde hon omöjligt-göra, svarade flickan, och Mary Barber: kände sig äfven fullkomligt säker -derpå, ehuru : hon gjorde frågan. Den enda vägen till mrs Pickerings hus, ifrån stättan, var dei som kon sjelf följt och:hon visste att systern ej gått den före henne. Jag öppnade ingendera af portarne, se dan frun, som jag då trodde, hade gått, förrän ni kom, fortfor Betsy. — Jag törs aldrig vara ensam i huset då dörrarne äro ostängda, alltsedan förra vintern, då jag blef så skrämd för en karl. Nej, nej; frun gick hvarken ut eller in; hon gick blott upp i sitt rum och dog. Doktorn tror inte att hon fick så mycket som en minuts beredelse. Det måste varit så. Mary Barber såg på sin syster, der hon hvilade i sin helgdagsdrägt, sådan hön äfven hade sett henne vid