Aftonbladet – 10 januari 1872, sida 3

en följd af år; ja, de fortforo beständigt. likt en undervattensflod, om de äfven icke alltid visade sig på ytan, och följden blef en viss köld mellan slägtingarne samt föga umgänge. Mary Barber fortfor att vara i tjenst och fick heta ett gammalt tjurhuf vud för besväret. Minst likväl af mrs Pickering sjelf. Hon förstod sig föga på verldens sociala distink. tioner och brydde sig ännu mindre derom. Dessutom hade på sista tiden ett svårt be kymmer lagt sig öfver hennes sinne, i jem förelse med hvilket få ämnen syntes henne af någon betydenhet: split och osämja hade nemligen uppstått mellan hennes båda sö ner; i sitt hjerta bar hon måhända starkast kärlek till den yngste och såvidt hon vå gade tog hon hans försvar mot den äldre bro dern. Richard var husbonden och hade någo: herrskande i lynnet; William var fyra ån yngre och kände med bitterhet sitt beroende Richard var stadgad och ordentlig; William böjd för att vara ute på avällarne och att slösa med tid och pengar. Små summor hade all emellanåt försvunnitfrån kontoret och Richarc var öfvertygad om att brodern hade tillgripit dem, en sak som William tvärt för nekade och påstod att denna beskyllning blott var en yttring af den äldre broderns hatfulla känslor. Detta var egentliga grun den till bitterheten dem emellan, men Ri chard hade med sonlig grannlagenhet för tigit de upptäckta småstölderna för modren Stackars, enfaldiga mor! hon hoppades nu så innerligt, att Richards giftermål skulle hela alla sår,all osämja, ehuru hon visserliger ej klart kunde inse, huru det skulle tillgå Om enmånad skulle William vara myndig och enligt lag bli sin brors kompanion, : det han sjelf tillträdde sitt fädernearf. Mrs Pickering återvände hem, grubb