Aftonbladet – 10 januari 1872, sida 2

Den nödställda belägenhet, i hvilken: en stor del af arbetarebefolkningen i Berlin befinner sig och de hotande dimensioner, den socialistiska rörelsen derstädes till följd deraf börjat antaga, har ändtligen väckt regeringens uppmärksamhet på frågan om bär sta sättet att förbättra arbetarnes ställning: Finansministern Camphausen har nyligen hållit konferenser i detta ämne med deputerade och ändra för saken intresserade personer, bland hvilka den bekante SchulzeDelitzsch, hvilken, i motsats till de socialistiska fordringarne om statens direkta ingripande till förmån för arbetarne, under en följd af år sökt verka till deras bästa genom bildandet af på sjelfhjelp grundade associationer, och som, emedan han icke uppträdt fiendtligt mot andra samhällsklasser, kan anses lämplig i fräga om att bringa till stånd en försoning mellan de olika klasserna. Resultatet af dessa konferenser föreligger nu i ett protokoll, af hvars innehåll vi meddela följande: Till grund för diskussionen hade lagts ett skriftligt program från ministeriet, hvilket utgick från den förutsättningen, att de uppgifter, som skulle diskuteras, måste vara sådana, hvilka enligt sin natur tillhöra området för statens verksamhet. Man skulle derför utesluta: 1. Diskuterandet af de vetenskapliga kontroverser, som ligga till grund för striden mellan socialister och deras motståndare; 2. Öfvervägandet af åtgärder, genom hvilka man skulle ingripa i produktionen och kapitalbildningens nationalekonomiska förhållanden, statens inträdande på den enskilda hushållningens område med sina finansiella medel, med sin kredit eller genom begagnande af tvång till förmån för vissa affärsformer (produktionsföreningar 0. s. Vv.); 3. Statens inblandning i reglerandet af arbetslönerna och fördelningen af vinsten mellan arbetsgifvare och arbetstagare. Deremot skulle man diskutera: 1. Åtgärder till försoning af motsatserna, och särskildt till att upplysa arbetsgifvarne om deras eget intresse af vatt tillfredställa arbetarnes grundade fordringar och draga försorg om deras välfärd, samt till att lära arbetarne förstå det felaktiga i de socialistiska lärorna, nödvändigheten af den borgerliga ordningens väsentligaste institutioner och nödvändigheten af samverkan med kapitalet. 2. Åtgärder till arbetarnes skyddande mot de skadliga följderna af konkurrensen, ett maximum i arbetstiden, afskaffande af söndagsarbetet — barnens och de yngre arbetarnes skyddande mot att utslitas genom öfverdrifvet arbete i fabrikerna — skyddandet af qvinnorna inom fabrikerna — kontroll öfver obilliga fabriksordningar, försäkring mot kroppskada och ersättning i händelse sådan skulle tillfogas, betryggande af friheten att efter en kort tids uppsägelse lemna arbetet, trygghet för riktig löneutbetalning o. 8. v., tillsättandet af särskilda personer för att tillse utförandet af de föreskrifter, som komma att i ofvannämnda riktningar utfärdas. Åtgärder till arbetsklassernas positiva höjande, och särskildt genom undervisning: folkskolor, tillämpningsskolor, hushållsskolor för arbetarehustrur och flickor. folkbiblio