Aftonbladet – 10 januari 1872, sida 2

affää i byn att uträtta, som den unge mannen alldeles hade glömt under sitt samtal med Maria. Vid vägskälet stannade han ett ögonblick halft böjd för att vika af åt höger och följa gångstigen nedåt dalsänkningen, midtför parkgrindarne. Men som han visste attskogvaktaren tagit den längre omvägen, emedan han måste tala vid hofslagaren och der måhända inväntade sin unge husbonde, gick Geoffry vidare. Det var en ödslig, smal och ganska backig väg, blott anlagd för ortens befolkning och aldrig befaren af postvagn eller diligens. Geoffry gick vidare, backe upp och backe ned, efter hand närmande sig byn. Vägens krökning var så stor, att den t.ex. från Arde Hall beskref en hästskoformig halfcirkel till Hurst Leet, af två mil. Längst bort i halfcirkeln, derifrån man hade byn nästan rakt framför sig, låg hästläkarens och hofslagarens bostad. Cole var sysselsatt i sin smedja och Geoffry gick in till honom. Har Simmons varit här, Cole ? Ja, sir, för en half timme . sedan. Han kom och sade till, att en af hästarne blifvit sjuk och att jag skulle gå upp till herrgården straxt i morgon bittida. Glöm det inte; sir Denes egen jagthäst har sjuknat. God afton. Geoffry Clanwaring gick nu rätt framåt byn och passerade derunder enstaka liggande bostäder på ömse sidor af vägen, egentligen tillhörande arbetsklassen, samt var slutligen framme vid Hurst Leet. Simmons stod emellertid ingenstädes att finna och Geoffry hade gjort en fruktlös promenad. Men hans vandring har åtminstone satt oss i tillfälle att se den väg, mot hvilken baroneten kände sig så fiendtligt sinnad och