Aftonbladet – 9 januari 1872, sida 3

diskutera de åtgärder, som äro Få nöden för före ningens spridning och ökade inflytande. Ver fram ställas äfveh och diskuteras förslag till ändring de gällande stattterta och antagändet af nya be stämmelser. Den första af föreringets kongresse hölls är 1866 i Geneve, den andra i Latusatine 1867 den tredje i Brässel 1868 och den fjerde i Base 1867. Den femte var ämnad att hållas i Paris 1870 men omöjliggjordes gehtm krigets utbrott, och någon kongress har sedan dess ej kommit til stånd. Vid sidan af kongresserna står den stör: vorksamhiet, sällskapet utöfvar genom pressen Det räknar för tårvärande icke mindre än 25 tid TåDgsOrganer. Det är genom dem, som kongres sernas beslut kungöras för den stora massan a folket, ock det äro de, som genom att idkeliget återupprepa sällskapets trösbekänhelse skola hålls sinnena vakna och beredda till handling, när tid pupkten en gång blir derför gynnsam. Hittills ar kbandlingen nästan uteslutande bestått i stri kes, men äfven eh ock anhan gång antagit for men af uppror. , Detta är i korthet hvad man har sig bekant om den internationella arbetareföreningens åskådningesått och verksamhetsyttringar och det torde vara lätt insedt, att föreningens ställning till nutidens stora kulturfrågor, till de reförfier, som stå på dagordningen, endast negativt är berättigad, då i dess program ingår det beståendes totala omitörtahåe; ty icke kan väl det vara rätta sättet att åstadkomma reformer Ingen utveckling vinnes genom våldsamma katastrofer, genom hela lifsperioders fullständiga tillintetgörelse, utan all sådan förutsätter tvärtom uppsamlandet af redan eåisterarde lifskrafter och deras bearbetande i en sådan riktning, ått en äfkbylningspuokt finnes i det bestående, och att det gamla må, itke blott genom sina ruiner utan äfven genom sin ännu friska lifskraft, un derlätta öfvergången till det eftertrådande nya. Förbiseendet af dessa ömsländigheter torde kötäsa sägas vara ett af de grundlyten, som vidlåda Internationale och af hvilka dess felaktiga åtgöranden lätt låta sig förklafas. Men, äfven med frånseende af sällskäpets felsteg, kanna iske dess sträfvanden öfverhufvud anses vara i bästa Hening refermvänliga. Då vi så döma, måste vi dock å andra sidan tillstå; att just de många lyten, hvarmed de moderna samhällena olyckligtvis äro behäftade, möjliggjort en. sådan företeelsg som Vassociation internationälg dös tratajlleprst. Det är icke nog att man fäster sig blott vid ärbetafhel tings tillgodoseende, ty äfvea inom andra samhällsklasser råder e5 öjemn fördelning af det materiella lifvets fördelar och ett liberalismens program kan sägas vara gällande för alla nntidens reformsträfvanden. Vi se inom politiken en bestätäd föråfat framträda på ett demokratiskt handhafvande af staternas ifif8 aBgelägenheter och inom det sociala området återkommer ständigt yrkandet, att icke den ena samhällsklassen skall vara den andra underordnad, att icke olikheten i kön täå ttiefföra tvinnans tillbakasättande för mannen, att icke olkbetön i trysbekännelse må förhindra likställighet i det borgerliga lifvet, med ett ord, att hvar och en må komma i åtnjutande af de förmåner. som ligga i sambhällslifvets vegrepp. Det är detta reformsträfvande, som, om än i dem konkretaste form, ligger till grund för den internationella arbetareföreningeöå verksamhet och det torde vara dess uppgift att, genom fasthållande af det berättigade och utgallrände ar allt det öffiga, förhindra att reformen slår öfver i sin motsats, i reaktion. Det ebda vorksamma medlet dertill är enligt min uppfattning al-män folkupplysning. Det lider intet tvifvel, att, om en verklig folkupplysning funnits i de länder. der Internationale. pu gresserar, de socialistiska principerna skillle vunnit högst få anhängare. En verkligt religiös anda, icke blott vidskepelse; en verklig och lefvaude känsla af hvad pligten fordrar ; kort sagdt, alla de-andliga förmåner, som ytterst äro folkuppfostrans frukter, se der hbvad som helt visst skulle förhindrat framträdandet af en så afskräckande företeelbe som Internationale. Botemedlet mot det onda torde således varå ett allmännare utbredande af sunda åsigter om såväl samhällets som den enskildes uppgift, och medlet dertill är folkbildningens allmänna spridande. Äf ven Vi här 1 Sterige; som dock lyckligtvis hittills stått utom dessa rörelser, äfven vi böra i tid vara betänkta på att törekomma den socialistiska sjukdomens utbredande bland oss och söka skaffa utrymme åt det goda. Endast så vinna vi denna frid på jorden, som är det yttersta målet för all. kulttirsträfvånds.