Aftonbladet – 9 januari 1872, sida 3

ut; derföre skickades Johanna för att hemta mig, småpratade Maria rodnande, medan hennes hjerta slog häftigt af kärlek till den unge man som betraktade henne med så tjusta blickar. Han kunde i månens ljus se hennes fina kinder med deras täcka gropar, han kunde se de vackra ögonen som sänktes för hans blick. Hela hans varelse genomströmmades af sällhet, ty Maria var honom kärare än — ja nästan mera kär än himlen! Kärleken fäster intet afseende på person; lämpligheten eller icke lämpligheten af ömsesidiga förhållanden ingår aldrig i den gudens beräkningar. Mellan Geoffry Thomas Clanwaring, baronetens son och Maria Owen, den ringa arrendatorns dotter, låg en hel afgrund af hvad som kallas: olika samhällsställning. Icke förthy hade dessa unga menniskor fattat en kärlek för hvarandra, lika ren som stark. För dem var skilsmessa detsamma som ett slut på all lifvets glädje. Sir Dene hade tre söner; den äldste, arftagaren till godset, var en: fin och högdrasen ung man, som för det mesta vistades i London, umgicks med högborna jemlikar och flitigt besökte klubbar samt deltog ialla, den eleganta verldens förströelser. Den yngste som redan hade gift sig, var officer och tjenade i Ostindien. Geoffry, baronetens andra son i ordningen, stannade hemma, leltog i egendomens skötsel och var lika mycket till gagn som den gamle inspektoren sjelf. Geoffry sågs ofta till fots, eller till häst, ute på egendomen och aldrig sysslolös. Hofmästaren Gander, som i många år hade varit hos familjen, hviskade ett och annat om att sir Dene tyckte bäst om denne sonen. Fideikommissarien var kall och förnäm, officeren oordentlig i affärer och retlig till sitt lynne. Geoffry ensamt hade aldrig