Aftonbladet – 9 januari 1872, sida 3

, Istå fast vid status äuo i afseende på allt framåt. Iskridande. I ännu högre grad blir tatirtligtvis kriget ofördelaktigt för den besegrade s atens befolkning, synnerligast för de arbetande klasserna; då det alltid är ärbetaten, som får tillsläppa de mesta personliga krafterna och proöportionsvis bära Istöfsta aäparten-af krigens ekonomiska tunga. Dertill kommer ffamför allt den vigtigå omständigheten, att krigen leda uppmäfksamheten från Idde sociala refornietna, döh redan dari ligger gu Itillräckligt skäl att agitera för deraå ulrotanide. Sådana äro sällskapets åsigter om kriget, och det Jkan tyckas som om de borde vinna medhåll af hvarje rättänkande tienniska; Mer olyckligtvis vidlådas dv af trente Väsentliga bilister. Don ena är att sällskapet, för att göra hvar och en enskild så mycket som möjligt ointresserad af krig, helt och hållet förnekar begreppet fädernesland och hos sina mödletiriar förbjuder dön ätöraftäde och anslåendö Rängia, som vi kalla patriotism. Det vet icke af något annat fädernesland än det stora verldsborgerliga samhället öfver hufvud, och det medgifver icke sina medlemmar att sätta pligterna till fosterjorden högre än doin, Rvari de stå till samfundet och dess kosmopolitiska sträfvanden. Vidare är den proklamerade fredsvänligheten helt och hållet skenbar, alldenstund freden eftersträfvas endast såsom ett medel för sällskapet att desto snarare och kraftigare kvnna sätta det sotiala kriget i gång, Meningen med det ena krigets undanträngande är, att det andra derigenom skall kunna framträda i en så mycket fruktansvärdare form. Emellertid har det lyckats Internationale att under det sista stora kriget, åtminstere till en början, vidmsktbäålla ett godt förhållande mellan de båda nationernas arbetare. Det är klart, att ett samfund, som räknar så många medlemmar att uppgifterna derom vexla mellan 8 och 10 millioner menniskor, spridda öfver hela verlden; det-är Mått ätt för 1ednirgen al ett Sådant samfunds angelägenheter fordras en mer än vanlig organisationsförmåga. Derom vitnar ock en första blick på sällskapets inre anordning och sättet, hvarpå det handhafver sina angelägenheter. Internationales organisation är sådan, att fi ktitha tingefäfligen tänka oss den under bilden af en mängd koncentriska cirklar, der från medelpunkten en otalig mängd radier utlöpa till alla de utomkring liggande cirklarnes periferier, men der hvarje punkt på Hvarjö rädie står i den intimasto förbindelse med den gemensamma medeipunkten. Det opererar med samma skicklighet och noggrannhet, som det bäst sammansatta urverk. Föreningens angelägenheter besörjas i London i första hand af re genFrals; sm kestår af valde ricdieMinar från allslälnders arbetareföreningar och hvars styrelse utgöres af en president, en generalsekreterare, en skattmästare samt en mängd underordnade sekreterare för den vidlyftiga korrespondencen med föreningarne i de särskilda länderna. Det aF dGhtHA styrelse, Söm j egentligen dekreterar de principer och anbefaller de vigtigare åtgärder, genom hvilka samfundet ej blott upprätthåller sina teoretizka äskådningssätt utan äfven styrker sin förmåga af handling, Der diskuterag frågor rörants ndriäg i Sällskapets stadsät såväl som de, hvilka angå arbetarerörelsen, och derifrån utskickas öfver hela verlden de otaliga emissarierna.: som hafva till uppgift att göra propaganda för föreningens nigger; Under Conseil generel lyda d8 I Etröpas Hesta. länder inrättaut ;Ööhseils federaux, eller de lokala föreningsråden, hvilka åter under sig hafva Sections,, till så stort antal som möjligt upprättade inom alla länder. Sjelfva agitationen bedrifves genom utskickade kolportörer, sem frerpllt, synnerligast på vegkatäderia I e störa fabriksstäderna, predika iöreningens åsigter och söka vinha arbetarne för dem genom att framhålla det orättvisa i deras vanlottade ställning, som endast genom anslutning till sällskapet kan öfvervinnas. Deras uppgift är . äfven att upprätta urderstödskassor KEland arbe-!:! tårtie Så5om blifvande häfstänger vid organiseran:! det af strikes. I hela sitt sätt att verka företer Internationale stor likhet med ett fordom mäktigt och vida beryktadt samfund, Jesuitersamfundet, med hvilket det för öfrigt icke har något gemensamt. Råda desös samflind äro gfundade på den mest logiska och i detalj genomförda centralisation och de ställa den enskilde såsom ettunderordnadt viljelöst redskap i handen på den allmänna viljan. Likasom Ignatius Loyola sade, att hvarje jesuit sku!le vara såsom en käpp i gubbens hend; gakna all vilis, på samtba sätt ålägger internatiopale hvar och en af sina medlemmar att i allt tillbakasätta den personliga viljan och att ombilda sig till blott och bart ett lydigt redskap Vidare skulle man kunna finna en och annan Jikbet deri, att likarom jesuiterna hade till valspråk sändsmålet helgar medlen,, så tyckes icke helier Internationale sky något medel för att vinna sitt mål. Dess ändamål bafva vi oss bekant och äfven medlen hafva vi under de gista månaderna lärt känna. Slutligen finnes en tredje likhet äfven i den omständigheten att likasom jesuitersamfundets medlemmar otvifvelaktigt i allmänhet voro öfvertygade om sin saks rättmätighet, så lider det intet tvifvel, att ätven bland arbetaressmfundens ledare finras personer, som äro fullt öfvertygade om sanningen af de satser, för hvilka de kämpa. Det skulle innebära alltför liten kännedom om den menskliga naturen stt tro, att ett samfund, derför att det icke skyr några medel för tillämpandet af ohållbara grundsatser, icke kan inom sig räkna personligt uppriktiga och rättänkande medlemmar. Vi hafva icke kännedom om några mer framstående förkämpar för sällskapets ider, utan tyckes det verka mera sågzom en kompakt massa. Det ansågs visserligen för någon tid sedan, att italienaren Mazzini stod i spetsen för Internationale, men han har genom ett mot sällskapet riktadt manifest visat, att så icke är fallet. Icke heller torde såsom sällskapets ledare kunna räknas den ryske demagosen Michaöl Bakuvin, ehuru ban är den, som inom Internationales direktion påyrkat arfsrättens totala upphäfvånde. Som bans åsigter -mellertid väckte mycken opposition, gick han så långt i liberalitet, att han ville medgifva fadern rätt att till sonen testamentera sina gångkläder, men ej ett grand derutöfver. Arfsrättens upphäfvande är den käppbäst, på hvilken ban vill rida opp och som han städse framdragit, bland annat vid den märkvärdiga kongressen i Basel 1869 Vidare har den bekante tyske skriftstallaren Carl Marx någon tid i den allmänna opinionen gällt såsom Interostionales stormästare, men detta är heller icke rätt, ty någon stormästare eger sällskapet ej. Marx är sällskapets korresponderande ledamot för Tyakland samt erkänd såsom en energisk och taiangfull man. Han är författare till ett ryktbart arbete om kepitalet, hvilket blifvit mycket lofordadt äfven at vetenskapsmän inom den politiska ekonomien, ehuru de för öfrigt stå fjerran från bans åsigter. Förutom den ständigt pågående propagandan för värfvandet af nya medlemmar, utvecklar föreningen inom sig sjelf en ständig och reglerad verksamhet förmedelst de periodiskt återkommande kongresserna. Det är vid dem, som delegarne från Conseils federaux, på kal . vånnernas sträfvanden och att de folkets nachdel nr la bd KA Ar kd nn rn Km EL AR PA tar mn Ah hl