Aftonbladet – 8 januari 1872, sida 3

vänner, naturligtvis med undantag af stuterichefen och stuteri-sekreteraren, af hvilka den förre är en med andra arbeten öfverhopad chef (man skulle kunna finna mots satsen äfven på andra håll), som hvårken haft tid eller tillfälle åc. c., och af hvilka sekreteraren är lika främmande för hästkulturen, som hästkulturen är främmande för honom, Tidningen för hästvänner fruktar att man anser henne stå i förbindelse med internationalen. På hvilken grund? Jo, derför att hon tror, att äfven landtbeskällarsystemet blott är ett tillsvidare oum bärligt ondt, ett öfvergångsstadium ill pri vatindustriens, i framtidens sköte liggande fullständiga emancipation från statens direkta intervention. Ja, ja, det der låter misstänkt. Mången har kanske för bra mycket mindre blifvit isstänkt att tillhöra internationalen. Tänk, om det blef hrr Sportsmen, som förde in internationalen i Sverige, och det i skarpt kraf! Huru skulle vi då undkomma? Låtom oss inskeppa oss på Träskrännilen i Stockholm! Det är ett temligen undangömdt vattendrag, som internationalen icke känner till, våga vi tro. Men det är ju genom drätselnämndens fförsorg igenfyldt? Det var så, men nu skall det åtminstone till en del åter upptagas. Rådhusrätten har ätselnämnden att låta göra om saär mycken osundhet genom sagda igenfyllning uppkommit till men för i trakten boende personer. Hvad skall man med så många vattendrag i Stockholm ? säger drätselnämnden, Låtom oss täppa till så många af dem vi möjligtvis hinna med under vår regering. Och så täpper man och täpper år ut och år in, likt och olikt. Det är vi skattskyldige medborgare, som få betala täppandet, men vi säga ingenting, ty vi äro ett förnöjsamt slägte. Hvartill tjenar det för öfrigt att bråka? Af sådant får man endast ledsamheter. Och pengar ha vi fullt upp det är kändt. Men så komma dock någon gång klagomål öfver tilltäppandet. Sjukdomar hafva uppstått och olägenheter af mångfaldiga slag. Drätselnämnden lyssnar med leende min till klagomålen och åekreterar ett nytt tilltäppande. Någon gång, men mycket sällan, tager en af de lidande mod till sig, såsom hr Sjöstrand nu gjort, och stämmer drätselnämnden, hvilken dömes att bereda aflopp just der igenfyllning förut skett. Tror ni kanske att det blir de personer, som beslutit den öfverklagade och s som skadlig för helsotillståndet i trakten utdömda igenfyllningen hvilka få betala de nya kostnader, som uppkomma genom att rifva upp hvad som förut täppts till? Visst icke. Det är vi skattskyldiga, hvilka betala så väl det ena som det andra. När igot täppes till, sättes det på vårt debet; något rifves upp igen, siättes det också på vårt debet. Vi få punga ut med pengar, när en dumhet begåtts, utan vår medverkan, och detsamma få vi göra, när en dumhet skall rättas. Under sådana förhållanden vore det väl åtminstone billigt, att vi finge specificerad räkning på våra kommunalutskylder. Nu betalas de i klunga, utan att vi veta huru pengarne användts. Skulle let icke gå an att kontributionssedeln innehöll t. ex. följande: Dumhet, liten, besången af drätselnämnden; kostnaden förlelad på alla till kommunen skattskyldige, itgör för hvar och en 00 rdr. — Dumhet, stor, I:0 d:o d:o. — Rättelse af flera dumheter, d:o 1:0 d:0. Då kunde man få reda i räkenskaperna ;ch då. visste man åtminstone hvarför man etalar så orimligt mycket. Det vore en sanska nyttig reform på det nya året.