Aftonbladet – 8 januari 1872, sida 3

Dr C. von Bergens föreläsning öfver sällskapet Internationale. Enligt löfte lemna vi i dag en utförligare redogörelsa för denna intressanta föreläsning. Stezcografiskt upptecknade vo:o talarens ord gocefär iöljande: 1 de europeiska tidningarne cirkulerade tör icke länge sedan ett tal af Gambetta 7.gäende arten af den bämnd, som Frankrike nöppas inom en ej långt aflägsen framtid anna tiga på Tyskland. Visserligen kunde 2 ana hämnd, på militärisk väg sökt och frysen. låta någon tid vänta på 88. Zetvetta förutspår, att den under den vär— 0 framtiden skall ersättas af ett annat slags arig, som han benämner det sociala kriget. Endast i det faktum, att Frankrike för närvarande vore en republik, från hvilken sådana tankar utströmma öfver hela den bi!dade verlden och genomtränga de monarkiskt styrda nationerna, ensamt i följd af detta faktum, menar Gambetta, är det att förvänta, att en ombildning af de bestående förhållandena skall inträda, hvilken skall utfalla till Frankrikes förmån och på sitt sätt taga hämnd för dess utståndna lidanden. Detta sociala krig är i sjelfva verket någonting redan existerande och det framträder redan mer eller mindre skarpt och bestämdt öfver hela den bildade veriden, utan att man änpu kan beräkna de märkliga företeelser, det utan tvifvel bär i sitt sköte. Det är ett krig, som icke utkämpas genom stora härmassor eller medelst mitralleuser, men hvars bataljer bestå i arbetsinställnivgar och hvars krigsförklaring framträder under polemikens form, dels i pressen dels inom parlamenten; det är med ett ord, den revolutionära anda, som utbreder sig inom alla de klasser, hvilka tillföreve varit vanda att i all underdånighet. bära de största försakelser. Företeelserna inom såväl de politiska som s0ciala områdena hafva i våra dagar en viss likhet med den stora naturlag, en berömd naturforskare, engelsmannen Darwin förkunnat, och som gjort epok inom neturvetenskaperna. Han visar osg, hwu hel: naturen i sin tillvaro företer bilder af ett enda kolossalt bataljfält, der hvarje skapadt väsende, från och med det lägsta fröet ända upp till de mest utbildade menniskoracerna, lefver under en ständigt fortgående kamp för sin tillvaro, ÅA så sätt nemligen, att hvarje starkare och mera lifskraftig race på de mindre kraftiges besostnad tillgodogör sig hvad som för dess existens erfordras. Ett hknande törbållande, en dylik allas kamp och strid mot alla. cn tillvarons inbördesstrid, möter i våra dagar blicken hvarthäna den än vändes, Vär tids krig och i sypverbet det sista stora ficiz ju sin egentliga fasavsckande karakter derigenom, att det, åtminstone isin forisättning, mindre var ett krig mellan tvenne nationers herrskare, än ett den ena receps utrotelsekrig mot den andra. Det var latinare och germaner, som under det fransk-tyska krigets sista stadium brottades med hvarandra om. väldet. Så blir med all säkerhet äfven förhållandet 10ed de närmast härefter inträffande politiska krigen. Den socialistiska frågan träder emellertid allt mera i förgrunden och det helt naturligt i en tiz, hvars heia skaplynne går ut på de hittills tillbakasatta racernas plötsliga framträngande för att med den numeriska öfserläpsenbetens styrka göra sina anspråk gällande. Långt i bakgrunden skymta ävnu till oändiigt antal alla dessa icke kanukasiska folkracer, mougoler, malaser vm. fl, men de hafva lock redan lenge haft sina blickar riktado på 058 och kommande generationer skola med all säker. set bliiva vituen till de vildaste och bittraste strider meilan : hittills undangömda racer och dem, som nu intaga främsta rummet bland jordsna bebyggare. Men om denna de förirycktes äflan ef. jer makt all: mera framträder inom det politiska rådet, så är det förhållandet i ännu högra grad nom det sogiala. Der fanns rordom bland: menviskorna en skarp kastskilnad. Så var parian i ndien koappast erkänd såsom meaniska. Ett uppepande af denna orientailaka kasianda med allt less hat och bitterhet tyckes i våra dagar framräda i brytningen meltan de särskilda sambällstlagseraa, dor det egentliga anfallet på senare tilor utgått från den lågst stående och mindre lyckigt lottade klassen, från det fjorde ståndet eller ie:ärerna såsom de älska att benämnas. Jag sökee under mit: förra föredrag visa, hurn utidens sociala brytningar hafva sin egentliga utngapankg ida frauska revolutionarna och att I följa den fingervisning, som gifvits genom et ständigt uprrepade matto, revolutionernas uförare uikastat bland de a prörda sinaana )e der orden om allas frihet och allas jomalikhet a så småningara fastvuxit i folkmedvetandet, bu:u uodey revolutionens första tidehvarf visst Cke dos Biänd, som utförde dem, tillgodogjorde ig deras frukter. Under de närmast följande äriondena efter den första franska revolutionen upppirade ett tredje stånd, bildadt af de industriella, amhällsnedlemmarne. Detta stånd, som genom ina rikoåoimar blef allt mera mäktigt och essemt ar innebafvare af iifvets materielia pjuthingir,