Aftonbladet – 8 januari 1872, sida 2

Article Image
Resultatet af det i fredags härstädes förrättade riksdagsmannaval blef sådant, att vi tro oss kunna till detsamma lyckönska hufvudstaden och representationen, De lediga platserna på Stockholms-bänken i Andra kammaren hafva blifvit besatta med två män, om hvilka man kan vara förvissad, att de skola värdigt fylla dem; kammaren har i de nyvalda representanterna erhållit en ingalunda obehöflig förstärkning i de krafter, som kunna bidraga till en upplyst och sakkunnig utredning af förekommande ärenden, och representationen i sin helhet har att i dem påräkna två röster till motvigt mot ett inflytande, som med rätta är och till följd af förhållandena i vårt land bör vara stort och mäktigt, men hvars öfvermakt skulle kunna för landet medföra vådor, om hvilkas karakter och riktning de sista årens erfareuhet gifvit tänkvärda antydningar. Vi tro icke att vi misstaga oss om vi säga, att det nu föreliggande valresultatet har sin egentliga märklighet deruti, att det ådagalägger, att hufvudstadens valmän klart uppfattat nödvändigheten af, att icke det inflytande, på hvilket vi nyss häntydt, genom deras medverkan förstärkes. Med en riktig känsla af situationens kraf i detta hänseende, har valmännens flertal vändt sig bort från dem, som antingen kunde befaras häratinnan icke hålla profvet, eller om hvilkas karakter och ställning man icke egde tillförlitlig kännedom för att derom bilda sig ett omdöme. Det är derföre också anledning hoppas, att ett eller annat förbiseende, som med afseende härå blifvit begånget vid föregående valtillfällen, innan ställningen inom representationen hade så tillräckligt klarnat, att man kunde bilda sig en riktig uppfattning om dess kraf, icke skola vid nästa allmänna val blifva förnyade. Vilkoret härför är likväl, att valmännen jemväl fästa tillbörligt afseende på sammanhållning och på nödvändigheten af att låta det egna personliga tycket om hvad som kunde vara absolut bäst, gifva vika för afseendet på det bästa som är möjligt att ernå. I detta afseende erbjuder det nyss förrättade valet lärdomar, som icke böra lemnas obeaktade. Det är visserligen ett glädjande faktum, att de kandidater, som blefvo valda, erhöllo en så afgjord röstöfvervigt, att de lemnade alla sina medtäflare långt bakom sig, och att till följd deraf icke ringaste tvifvel kan uppstå, att valresultatet är ett uttryck af åsigterna hos valmännens flertal. Men ser man på det antal röster, som tillföllo kandidater, hvilka ingalunda kunde anses vara uppställda emot, utan snarare vid sidan af dem som erhöllo majoritet, så befinnes det i alla fall att ett ganska stort antal valmän helt och hållet förbisett, att under de valförberedelser, som egt rum, det blifvit fullkomligt klart att åtskilliga föreslagna kandidater rönt så ringa sympatier eller så afgjordt motstånd, att genomdrifvandet af deras val kunde betraktas såsom alldeles omöjligt samt att följaktligen väljandet på dem endast ledde till ett bortkastande af röster, som möjligen kunde ha spelat motståndarne segern i händerna. Den röstsplittring, som nu egde rum, medförde ingen olägenhet, men en annan gång kan förhållandet blifva ett helt annat. Vi veta likväl ganska väl, att röstsplittringen till icke ringa del vållades af verklig obekantskap om stämningen inom vidsträcktare kretsar af valmän; men detta måste vi tillskrifva saknaden denna gång af allt tillfälle för något större antal valmän att sammankomma och rådpläga om valet. Hade något eller några sådana tillfällen blifvit beredda, så skulle det mycket lätt ha visat sig hvilka personers kandidatur på hvardera sidan, som voro rent af omöjliga och hvilka som. hade någon utsigt för sig att kring sig förena ett större antal valmän. Vi hade deremot denna gång ett större öfverflöd än någonsin på valmöten inom trängre kretsar; men det visade sig att dessa voro mera egnade att missleda än att leda valmännen, i det mången saknade tillfälle att bedöma hvad betydelse det hade, att en person blifvit uppställd såsom kandidat af den eller den föreningen, af det eller det mötet. Vi vilja exempelvis erinra om huruledes en kandidat presenterades i handtverksföreningens namn och huru han stråxt derpå genom ett litet hocus pocus i en tidning förklarades vara enhälligt framställd af hela handtverksklassen. Det senare påståendets grundlöshet blef på ett eklatant sätt bekräftad då den ifrågavarande kandidaten framgick ur valurnan med 285 röster, En annan förening, fastighetsegareföreningen, hade också konstituerat sig till valkomitå och, snart sagdt, den första lifsyttring man sport i det offentliga om och från denna förening, var uppställandet af kandidater för de lediga platserna i Andra kammaren, Den af dessa kandidater, som understöddes ensamt af den nämnda föreningens förord, befinnes ha erhållit summa — 46 röster! Vi hörde likväl dagarne före valet personer med mycken bestämdhet påstå, att den nämn da föreningens förord vägde åtminstone flera hundra röster, En fördel medförde likväl detta uppställande af kandidater från åtskilliga korporationers och mindre kretsars sida, den nemligen, att det lemnade flere ifrågasatta personer en anledning att offentligen undanbedja sig förtroendet. Detta bidrog i mnågon mån att förekomma en alltför stor röstsplittring. Mera fullständigt och på ettsådant sätt att trygghet vinnes, att valresultatet icke tilläfventyrs blig ett slumpens verk, kan detta dock, enligt vår öfvrtygelse, a 4 Ph fo bit Rc Ir bd hänt bet FD) Fr Br NN mm rn —— -—.;-————— Q— RR kd RO EA ff fr

8 januari 1872, sida 2

Thumbnail