Aftonbladet – 8 januari 1872, sida 2

RR på? Förrän fara är å färde, måste miss tankar finnas, Robson, och jag vill svära på att sådana inte ännu äro väckta, Men d är alltid färdig att se spöken på ljusa ds gen. Jag bryr mig ej om hvad du pratar; ja; vet ändå att jag har rätt, mumlade Robsor Den här vägen är inte så säker som för och fara kan komma innan vi ana den samma. Bäst vore, om vi höllo munnen just nu Det kan finnas lyssnande öron bakom häc ken der, hos Owens. Rådet var ej att förakta och de fortsatt sin väg under tystnad. Komna till dammen ville Geach ånyo vexla händer. Han va en lång, rak och skenbart stark, ung nian men tycktes ganska fort tröttna i armarne Robson anmärkte detta. Jag gjorde ett svårt fall för en veck: sedan; det värker ännu i-hela kroppen der efters svarade Geach hviskands, Vägens egen dysterhet i förening med at ett svart moln nu åter hade gömtmånen bakom sig hade gjort det ganska mörkt under några minuter. Just då de bytte om hand inträf fade emellertid en stor förändring — månen lyste åter med ett klart sken och på den mera öppna plats, der de nu befunno sig. var nästan lika ljust som om dagen. Rob. son, som aldrig kände sig rätt säker, och vars blickar forskande irrade åt alla håll. såg oförmodadt en person luta sig fram öfver staketet vid dammen. Var deten man? Robson tog ett steg tillbaka och lät höra tt hväsande ljud till varning, Geach förorade aldrig besinningen; han kastade hela packan I armarne på kamraten, som nästan ;svigtade under den oförmedade bördan, och började sjelf ånyo bekymmerslöst hvissla,