Aftonbladet – 5 januari 1872, sida 2

tor maktförökning skulle skrida till uppyllandet af den träktatmässiga förpligtelse, om äfven det hade vidkänmts emot Danmark ;etiom de i Maj 1867 öppnade och aldrig fficielt afslutade underhandlingatne, gick cke i fullbordan. Den tyska riksdagen, om Hade sing ögonblick af liflig oro för ett örspillande af fälttågets alla frukter genom ommunens seger, var blott ett lydigt eko ör regeringens vilja, och ehuru Kryger cke försuminade något tillfälle att påminna m dett fatalä arkikeln 5, kunde ingenting rättas, i sytmnerhet som midt i Maj förraget om de återstående punkterna af fredsördräget undertecknades af de franske fulliktige uti Frankfurt, och det under de öljande dagsrne ändtligen lyckades Thiers tt besegra upproret i Paris. Det har icke rarit lyckosammare under parlamentets korta vöstsession; Kryger försökte, efter från åtkilliga håll gifven anledning, att få framställa en interpellation om den slesvigska rågan till rikskansleren, men då det gällde, vägrade riksdagens alla partier att lemna ill och med blott det föregående understöd, iom erfordrades för att få den fram. Den preussiska regeringen har på sin sida icke tagit något steg för att uppfylla hvad hon fördragsenligt är förpligtad till; ingen främmande makt påminner henne om hvad hon är folkrätten och sin egen ära skyldig, och i Danmark gäller det för högsta statsmannavisdom att icke göra den allra minsta relse. De danska slesvigarne fortfara att lägga sin eniga och bestämda vilja i dager, så ofta ett tillfälle derti erbjuder sig; då efter mycket längre dröjsmål, än författningen tillåter, fyllnadsval till den preussiska landtdagen företogs den 27 Oktober, återvaldes i de båda slesvigska distrilterna med öfverväldigande pluralitet Kryger och Ahlmann, och då de till följd af det alldeles otillbörliga och lagstriga sätt, hvarpå landtdagen senast hade behandlat dem i fråga om edgången, straxt derpå nedlade sina fullmakter, blefvo de den 28 November återvalde ided samma pluralitet, ehuru alla visste, att de å nys skulle afsäga sig valet. De dan ska slesvigarne ha på detta sätt velat tillkännagifva sitt fulla och ovilkorliga gillande af de båda aktade männens förfaringssätt, de afstå gerna från att vara representerade i den preussiska landtdagen, om de derigenom kiunts få periodiskt aflägga vitnesbörd för verlden om sin oförändrade tillgifvenhet för Danmark, sitt fortfarande anspråk att sjelfve få bestämma sitt öde. Samma sega ihärdighet visa de danska slesvigarne äfven vid de trakasserier och försök till förtyskning, som den af renegaten Scheel-Plessen ledda slesvig-holsteinska regeringen med sällsynt uppfinningsrikhet låter föranstalta. Ett af de gröfsta är den obligatoriska undervisning i tyska språket uti folkskolorna, som skall träda i kraft den 1 November, och mot hvilken befolkningen sätter ett hårdnackadt motstånd. Om de vilkor, under hvilka den danska pressen verkar i Slesvig, har man fått en föreställning genom de båda domar äf den 20 December, som drabbade utgifvarne af Dannevirke och Vestslesvigske Tidende för så kallades majestätsbrott, hvilka ligga många månader tillbaka i tiden och i sjelfva verket blott äro utbrott af en poli tisk sinnesstämning, hvilken ingen förföljelse och ingen propaganda någonsin skall lyckas utrota hos de danska :slesvigarne. Ett af de förhållanden, som ha alstrat af sig de flesta trakasserierna och i hvilket den lokala regeringen icke blott satte sig öfver den simplaste rättvisa och internationella grannlagenhet, utan äfven förstod att öfverskrida de från Berlin kommande befallvingarne, nemligen de utvandrade värnepligtiges ställning och rättighet att vistas i Slesvig, har omsider öfvergått till behandling af en interntionel komitt, hvars värf ännu icke är afslutadt. Att vi äfven här norr om Kongeaan stå orubbligt fast vid tillförsigten om en återförening, faller af sig sjelf; det senaste officiella uttalandet häraf var den 20 November, då landsthingets ordförande i riksdagens namn vände sig till konungen, och då denne i sitt svar förklarade, att han icke hade afstått eller skulle frångå något af hvad som förut i högtidlig form hade yttrats af honom om uppfyllandet af det danska folkets rättmätiga anspråk.s