Aftonbladet – 5 januari 1872, sida 2

jöbenhavnstidningen Dagbladet innehåller i sitt första nummer för året en öfverigt öfver 1871 års händelser, så vidt de jra Danmark, hvarvid den nordslesvigska frågan särskildt behandlas. Vi vilja här meddela den del af öfversigten, som angår denna fråga. Det ligger naturligtvis — yttrar tidningen — oss närmast att tala om Nordslesvig. Detta är och fortfar att vara Danmarks verkliga lifsfråga, allt annat, hvarmed vi sysselsätta oss, är af en försvinnande betydelse mot denna; ty på hennes lösning beror det, hurudan vår framtid såsom stat! skall bli, och af hennes någorlunda rättvisa ordnande beror, om vårt folk åter skall få något af den frimodighet, den andliga lyftning, den fasta tro på sig sjelf, som allt sedan år 1864 ha brustit oss i en så sorglig grad, men hvilka äro det första vilkoret för ett sundt och kraftigt offentligt lif. Tyvärr stå vi i denna slesvigska fråga ännu alltjemt blott på hoppets ståndpunkt; för mången skall det väl till och med tyckas, att vi äro längre från uppfyllelsen än förut, och den, som endast ville döma efter ögonblickets situation, kunde till och med lätt komma till en ännu tröstlösare slutsats. Man torde minnas, under hvilka konstellationer året begynte. Under det att de tyska arm6erna långsamt, men säkert trängde fram både i norr och söder och besatte allt större sträckor af Frankrikes jord, hade belägringshären utanför Paris, trött af den långa väntan, vid jultiden börjat den franska hufvudstadens beskjutning, och det var, medan denna onyttiga och barbariska bombardering var i full gång, som konung Wilhelm den 18 Januari med stora högtidligheter och i närvaro af en talrik deputation från det nordtyska förbundets representation lät utropa sig till Tysklands kejsare och verkställde kröningsakten i Versailles, midt i det eröfrade landet. Nio dagar derefter kapitulerade Paris, och åter en månad senare, den 26 Februari, undertecknades freden i Versailles, sedan Thiers den 17 Febrnari hade efterträdt Gambetta och tills vidare blifvit regeringens chef. Valen till det nya riksparlamentet voro utskrifna till d. 3 Mars, och i den första slesvigska kretsen hade denna gång utomordentliga ansträngningar gjorts af tyskarne för att begagna sinnesstämningen och de stora händelserna till deras fördel; men den notabilitet, som de hade utsett, och hvars namn i sig var en protest mot allt återlemnande af slesvigsk mark till Danmark, nemligen den store generalen Manteuffel, fick blott 1,677 röster, då Hans Kryger hade 12,592. Den nya tyska riksdagen öppnades den 20 Mars, samtidigt med att kejsar Napoleon III från Wilhelmshöhe begaf sig till Öhiselhurst, och samtidigt med de första gatustriderna i Paris, ur hvilken snart den förfärliga kommunen skulle uppväxa. Den var samlad i nära tre månader, nemligen till den 15 Juni, men det rättmätiga hoppet, att Preussen åtminstone nu efter så stora segrar och så