Aftonbladet – 4 januari 1872, sida 3

i, Skrifvelsen talar slutligen om den sguver n, nementala pressens skoningslösa och upp a I retande polemik samt vidrör de misstag ;r som år 1854 begingos af regeringen genom nj öfvertagandet af den icke färdiga hufvud vf fjernbanan, hvilka misstag år 1860 funno en r I försvarare i nuvarande statsrådet Stang un dider storthingets debatter. Det är ett icke ointressant fenomen, man här har framför sig, och det kunde nog förnåtjena att något närmare belysas, än som är .j möjligt inom de trånga gränserna för en korrespondens. Jag skall likväl försöka att i så korta drag som möjligt förtydliga dess karakter och upphof samt dess deraf beroende sannolika verkan. De frågor, man då har att besvara, äro först: hvad innehåller detta vädjande? och derefter: från hvem har det utgått, till hvilka kretsar är det stäldt tloch hvad yrkar det? Hvad som först faller i ögonen, när man genomläser skrifvelsen, är, att det isynnerIhet, ja nästan uteslutande är på de ekonoIl miska angelägenheternas handhafvande den Istöder sina premisser och sina i dem inneI hållna klagomål mot den nuvarande regerinIgen. Att så måste bli fallet, var också lätt Tatt förutse af den begränsning, som Jaabeks förmåga och intressen ha gifvit hela hans verksamhet. Det är icke många år sedan dhan i sitt blad sjelf berättade, huru han i Tett samtal med nu aflidne A. O. Vinje hade Tyttrat till denne, att de båda nu borde mel-. lan sig dela de föreliggande uppgifterna sålunda, att Vinje kastade sig på den högre politiken, under det att han sjelf (Jaabek) behölle den lägre, och det var ungefär på samma tid, som han på det af honom utlystå allmänna bondevänsmötet väckte det karakteristiska förslaget, att man skulle behandla den då på dagordningen stående frågan om årliga storthing först, emedan den var den lättaste. Väl har man af Jaabek ett grundlagsförslag, som onekligen måste hänföras till den högre politiken, nemligen em direkta val till storthinget; men i sin tidning har han dock alltid låtit det stå i skuggan för de ekonomiska frågorna om räntefoten, om pensionsväsendet, om tjenstemännens löner o. 8. v. Utom det att cirkuläret i sina premisser företrädesvis håller sig till den nuvarande styrelsens statshushållning, är det en annan sak, som förtjenar särskildt anmärkas. Det är, att det inom sjelfva den ram, som det sålunda har gifvit sig. hvarken är fullständigt eller fullt korrekt. Under det ått det nemligen icke på långt när har upptagit alla eller ens blott de mest betecknande klagomål, som kunna framställas mot det senaste årtiondets statshushållning, berör det,å andra sidan klagopunkter, i synnerhet beträffande räntefoten, der ingen styrelse — icke en gång Jaabek sjelf, om han blefve kallad till konungens rådsbord — skulle kunna gå de anspråk till mötes, som cirkuläret i detta afseende framkastar. Utanför sin ytterst fåtaliga krets af ovilkorliga anhängare har Jaabeek i det norska storthinget icke funnit stöd för sina åsigter om nödvändigheten, möjligheten och de helsosamma verkningarna af en artificiel räntefotsnedsättning: Dessa sina åsigter har han till och med i det afgörande ögonblicket sjelf svikit, och minst af alla har den man, som cirkuläret till slut uppställer såsom ministerkandidat, J. Sverdrup, någonsin, någonstädes eller på något sätt understödt och försvarat den. Härråder således i en — åtminstone enligt Jaa-I beks uppfattning — mycket vigtig punkt brist på öfverensstämmelse mellan skrifvelsens premisser och dess konklusion; de förra angripa den Stangska ministeren, derföre att den icke accepterat Jaabeks räntefotsförslag, och den senare förordar en minister. Sverdrup, hvilken häri skulle handla på all-: deles samma sätt. Nästa fråga är: till hvilka är detta cir-, kulär stäldt, och från hvilka är det, som: svaren skola ingå? Det är bondevännerne.l( Men bondevännerne äro ingalunda alltid detsamma som Jaabeekianerne. På många! ställen ha bondevänsföreningar bildat sig lj J oberoende af öfverstyrelsen, och ännu oftare är det fallet, att de associationer, tilll. hvilka Jaabek för ungefär 6 år sedan gafl. den första impulsen, ha utvecklat sig i enj, mer sjelfständig och positiv riktning. Emel-l, lan de verkliga bondevännerna, de som med 1, rätta förtjena detta namn och hvilka ha en jj framtid för sig, och Jaabek finns en olik; het, som knappt har blifvit tillräckligt upp-; märksammad. Denna olikhet ligger isyn-, nerhet deri, att de förre ha ett starkt ele-l, ment af sociala intressen och social bety-, delse, som den senares verksamhet saknar. j, Bondevänsrörelsen går i hela sin riktning(; — om också mången gång famlande och l, oklart — nedåt mot hela samhällslifvets, djupaste botten: de sociala förhållanden ijj de mindre kretsarne. Når den någon gång fram till de politiska frågorna, så betraktar i den äfven dessa ur samma synpunkt ocht; mindre ur den, vid hvilken den praktiske fl, statsmannen företrädesvis fäster sig, och j inlåter sig derför icke heller så mycket pål. sättet och medlen till deras lösning. Ettl, ganska godt exempel på den bondevänliga lj rörelsens karakter i nuvarande ögonblick ;, skall jag tillåta mig särskildt anföra. Detl, är ett missförstånd att hela denna rörelse, I hvilket icke är ovanligt och i synnerhet ; gifver sig luft, när man talar med svenskar, ; nemligen att till grund derför skulle ligga k eller åtminstone deri ingå såsom en väsent-, lig beståndsdel en klar och medveten läng-q tan efter republikanska statsformer. Menji, detta är — det kan man verkligen med fulll, säkerhet påstå — icke händelsen. Från, fordna dagar, under hela föreningen med Dan-17 mark, har lojaliteten och konungahuset varit l, ett af de mest framstående karaktersdragen, hos norrmännen. Den franska revolutionen , gjorde häri knappt någon förändring. Svär-, meriet för republiken var i Norge af mycket sväfvande och obestämd natur; det gaf sig, blott i ringa grad luft, och då Norge år 18141. fick till uppgift att sjelf skapa sig enrege-l. ringsform, fanns det ingen, som tänkte på att ; uppträda såsom förespråkare för den republi-j, kanska. Det föll likasom af sig sjelf, att det!, konstitutionella konungadömet måst väljas. j De derefter följande slägtleden ha icke kun