Aftonbladet – 3 januari 1872, sida 3

Skulle det emellertid visa sig huru mycket ma Ibedragit sig i deana förmodan. De voro ej blot alldeles odugliga för sin uppgift — derss okunnig ) het gick så vida att de, när det behöfdes, ej en visste huru de särskilda delarne af sjukbårarn skulle gammansättas — utan de visade sig äfre vara de mest fulländade och rutinerade marodöre Joch hvar och en af mina kamrater fick snart an ledning att berätta om huru han åt dem måst be tala sin större eller mindre tribut. De flesta a I dem blefvo också efterhand afskedade, men endas för att ersättas af andra, som voro ungefär lik da: Emellertid hade vår ambulans nu blifvi ärdig till uppbrott. Den bestod af en chirurgien en-chef dr Piotrowsky, en fourrir (qvartermästare) I fyra cbirurgiens (alla assistenter vid kirurgisk kiiniker). Dessa senare stodo i spetsen för hvar si esconadre (afdelning) och hade under sig två aide chirurgiens samt tre sous-chirurgiens. Dertil kommo en comptable med två sous-comptables oci tre aumöniers (en protestantisk och två katholske) samt slutligen 20 sjukvårdssoldater under befå af en underofficer jemte tvenne kuskar och kockar Med ambulansen följde tre ridhästar (en för vå fourrier, en för vår comptable och en för osa öf rige). Den döda materielen bestod af en tross vagn, som förde ett tält för 30 man och hela sjuk vårdsattiraljen. Dessutom fanns en omnibus fö våra saker, uti hvilken vi vid inträffande fall a sjukdom eller trötthet hade rättighet att stiga fö: att hvila oss, en fördel, zom vi dock afundseende för hvarandfa goros undveko att begagna oss af oaktadt de mångfaldiga vedermödor och strapat ter, som ett fälttåg vid denna årstid tödvändiet måste medföra Slutligen bade vi äfven ett lättare enspändt åkdon, att vid fall af behof avvändas så. som ett snedbare fortskaffningsmedel. Häraf torde synas att vår ambulans var utrustad med störats möjliga enkelhet. Lättrörlighet och snabbhet voro de egenskaper, com i främsta rummet afrå. gos. Man hade nödgats taga fasta på de i börjar begångna felen för att deraf hemta lämpliga Jär. domar — och detta på grund af en inom en gap ska kort tid vännen och ganska dyrköpt erfaren het. De föret utrustade arsbulanserna, som efte uppgift hade kostat 150 tusen francs (kostnaden för vår uppgick ej till mer än 40 tusen), voro, så ait säga, öfverlastade. De hade för många läkare, för många sjuksårdssoldater och för mycken ma teriel ati transportera. Alla läkare voro till häst och alla voro försedda med. kamtiner samt allt, som kunde: erfordras för lifvets begvämlighet. Denna gfttre ståt utan motsvarande kärna, denna blaque. — söm för öfrigt, åtminstone vid krigets början, syntes genomtränga allt, som bar namn af franskt — var något i hög grad stötande för den fördomsfrie betraktaren. Jag hade tillfälle att skåda de första ambutansernas aftåg — och,isanning! i stälet för att, såsom sig borde framkalla ett intryck af rörande allvar; kunde den ej annat än väcka Atlöje. Snart inlopp ocköå den :nde:rättel. sen, att denna tunga, väldiga massa endas? mad största svårighet kunnat röra sig och mauövrera på slagfältet och att slutligen en stor del af den dyrbara attivalien måste lemnas i sticket. Tiden för vår affärd var uteatt till den 23 Augusti kl. 2 e m. Våra ordres voro dock ganska gvå vande och obeetättda. Vi egde ut besifva vas till någon punkt af krigsskådeplatsen, der Msc Mabon med sin armå kunde befinna sig. Som smelertid underrättelse ankom, att ban brutit npp från Uhålon3, Hoppades vi att träffa honom någonstådes i trakten af Rieimt Vid afiåget var äfverstelöjtnent Steasff tillstädes för ätt säga mig ett hjertligt farväl. Det var ett höptidligt Ögönblisk. Via tillfå!lev, sådana som detts, är det helt na-. turligt stt känslan af ovisshet om kommandeöden stämma sinnet velt och ödmjukt. Tåget satte sig ogsarnt i gång längs Paris boulevarder. Tyst Ch andaktafriit gick det framåt, vuder det att mötande vördogdskult blottade sits hufvuden kasom icför ett sorgetåg. fihart voro vi vid norra bapgården, deritfrån vi utan dröjsmål afgingo med bartig och voro vid midnattstid vid vårt när sste mål Soissons. Omedelbart fortsattes färden I Pheimse, dit vi tidigt på morgonen anlände. 0: nattberberge stad som väl var att vänta, icke att få; men vi bleivo dott på det välvilligasto emotagne af några schweiziska iäköre, hrilka straxt invid bangården anordsat en provisörisk ambulans, hvarest vi åtminstone kunde erhålla nåzut skydd emot kylan i den balla Angustinatten. Redan här sköbjde vi kura disciplinens band började lossna. Soldaterna sågos boptalr ligga berusade i hörnen af väntsalarne, och alla förestältningarfrån befälets sida emottogos med den största likgiltigbe Man kan ej göra sig en föreställning, utan att sjelf bafva sett det, hvilken egendomlig och liflig ank staden erbjöd, Tusentals trupper marscherade igenom för att gifva plats åt andra tusental. Hela dagen genljöd gätothso stenläggning af bullret af hästarpes hofvar och af de tänga artillerisjöserna ; jernvägstrainer, laståde med ammunition och förråder äf alla slag, kommo och afgingo oupphörligt. Att få någöt till life var nästan omöjligt, då alla befintliga förråder ithiy måttd SR lan inom några få timmar blifvit alldeles uttömåa ör ett tillfredsställa denna oerhörda mennisko massar kraft. Deras trupper tillhörde emellertid Mac Mahons armå, och södän vi således hunnit vårt mål, blef nu vår uppgift att följa srrifrgarIct, som kommenderades af den kort tid derefter 4 sorgligt ryktbar vordne gencral Failly, och vär stämmejse var att tjenstgöra vid första linien Med ett äf de sista bantågen, som förde Faillys trupper, begåfyo äffen vi oss af från Rbeims till Retbel. Knappast hade vi dock passerat ett par tationer, förrän tåget af en eller annan ätilegning toppade, hvarefter vi: under ett förfärligt oväder sh hällregn, måste till fots fortsätta färden till Rethol; ålt vi anlände sent på aftonen; alldeles sönomblötta, uthävgräde osh genom den stränga narschen helt och hållet uttröttadse Här hade Met Makon för närvarande uppslagit sitt högjvattor. Viftogd nu hvila; men vår belägenhe: var sanviog beklaganstard. Zag villsej tala om det ont omöjliga uti att få något till föda — kvarenda, fven den minsta vrå var redan på förhand upptagen, ich det återstod för oss ivgen annan utväg än att illbringa natten tillsammans med sjukvårdssol iaterta, i vårt tält på den uppblötta marken. Vår wila, i fall någoh fådan verkligen kom oss tilll iel, skulle dock ej blifva långvårig. Klockan 5 A morgonen väcktes vi nemligen af det buller, om förorsokades genom den stora defileringen at l rupperna, hvilken nu började och under ett oafAtligt bällregn forsattes till kl. 1. eftermiddagen, 4 i Bbdtligen fingo tillåtelse att sticka oss in nellan kolonnerfia, iöt att iarsehera vidare. Vi började nu märks, att vi befännö ösa på jelfva krigsskådeplatsen. Öfveralit möttes våra lickar at lemningar efter läger och bivuaker; ortkastade föltkärl, uniformepersedlar m. m. Huru natfädgatds denha marsth var, kan man Jättelien föreställa sig, då inäh Hesitnar, att vi hvarje ag hade att färdas fram på vägäf, göm voro all leles förstörda af ett låvgvarigt regnande äfven om genom de tunga kanonoch trossvagparneas ramfart, hvarföre vi ofta måste i ordets egentio bemärkelse vada i Bmutsen. Tid efter annan fbrötä taaresben helt plötsligt till följd af något Srhinder, i syvnerlet skedde det ofta sedon mörket inbrutit, hvarvid man genoit den choct de reotir, kom sålunda uppkom, litet emeliat fick sig n våldsam stöt emot en tung vagn eller kanon, j rm råkade att vara närmast framför en. I denti: