Aftonbladet – 3 januari 1872, sida 3

några år dog Moses. Randolf anmälde sig genast hos sir Dene Clanwaring, som straxt förtt köpt Beschburst Dene, såsom hugad att taga både förpaktaregära och Värdstus på arrende; ja, han tycktes vara i den hö sta ifver derför. -Hahs anseende hade likväl väder dö Äyddö året blitylt allt sämre; och upplyst härom, nekade sir Dene att lemna sitt bifall till hans begäran. Samtidigt presenterade sig Robert Owen, såsom sökande af arrendet och till honom lemnades Harebell Farm, Litet bortom värtshuset korsades den ofvannämnde bivägen af allmänna landövägen, eller, rättare sagdt, slutade vid denna, och det vaf på möjligheten al att resande torde vika af och taga in på Den smygande Indianen som Black stödde sina förhoppningar om inkomst eller låtsades göra det. Men vi måste återvända till. Harebell Faiin; Midt einot de båda grindörns, Bön ledde till baksidan af -Beechhurst Deneb, låg på vägens andra sida ett par alldeles likadana grindar, genom hvilka man först kom till logar och ladugård samt derefter, om man, gick rundt om boningshuset, till dess framsida, som låg åt den andra vägen. Huset var af tegel och hade-af ålder blifvit mörkt och fult. Framför porten låg en fyrkantig gräsplan och -blomsterrabatter; der bortom sträckte sig ganska vidt omkring åker och äng och på afstånd syntes en bit Malvernshöjderna. . Det var ett par dagar efter den dag,som vi i sista kapitlet omtalat, och himlen var lika blå som då, solskenet lika klart. I ett tarfligt rum, hälften förmak, hälften kök, utom att matlagning icke skedde der, satt mrs Owen på eftermiddagen... Hon var ett fruntimmer af fint och något sjukligt utseende och talade mycket sakta; hennes drägt