Aftonbladet – 3 januari 1872, sida 2

i anse honom lämplig till folkrepresentant, pecielt i Andra kammaren. Vi dela nemigen för ingen del den svaghet, som många a, att gerna med sitt val vilja falla på illustrationers från hvarjehanda områden, tan tro, att man i främsta rummet får änka på de ifrågasattes lämplighet för jelfva den funktion, som det gäller. Men u är förhållandet det, att sällan har väl n vetenskapsman lyckats så rädda sig unlan lärd ensidighet och hvarje tillstymnelse till pedanteri som prof. Edlund. Han uar sinnet öppet för allt menskligt; han är cke ensamt vetenskapsman; han är i orlets fulla mening menniska, medborgare samt svensk till själ och hjerta. Utgången från en torftig nerkisk bondestuga, gick han ännu vid 16 års ålder vid plogen. Stående nu på vetenskapens höjler, har han från ungdomen bevarat det praktiska sinnet, den enkla populära uppfattningen, känslan för folket, den klarainsigten i dess ställning, behof och önskningar. Den stora allmänheten har vid de offentliga föreläsningar han här hållit lärt känna den utomordentliga förmåga han-besitter att framställa till och med rent vetenskapliga ämnen på det mest klara och populära sätt. : Han är ett barn i politiken, fick mani dag på morgonen läsa i ett blad. Detta omdöme blir så mycket mera komiskt, då man tänker på, att det är Dagens Nyheter som fäller det och att det är hr Hagerman som i stället framkastas såsom representant för den djupa och mogna politiska visdomen. Förhållandet är, att prof. Edlund alltid med det varmaste intresse följt utvecklingen af samhällets angelägenheter och att han i kommunala och andra medborgerliga värf, till hvilka han varit kallad. utvecklat nit, kraft och praktisk duglighet. En sjelfständigare ställning än den, hvari han befinner sig, torde man näppeligen kun na uppvisa. Vi kunna åtminstone icke tän ka oss någon landtbrukare, yrkesman eller annan, som är så helt och hållet oberoende af all slags gunst och af alla slags privata intressen. Då det på de sista dagarne visat sig, at de betänkligheter, som boktryckaren W Wallden hyst med afseende på möjligheter för honom att mottaga kandidaturen, blif vit häfda, tro vi, att han dernäst ha största utsigten att kring sig samla de na tionelt liberalas röster. Ingen förståndig menniska kan ett ögonblick lyssna till de ammsagor om beroende af öfverståthållare m. m., som en viss lättfärdig nyhetstidning ansett lämpligt att utbasuna. Hvar och en som känner hr Walldn, vet mer än väl, at detta är alldeles ogrundadt och att han sät ter sin största ära i att kunna stå på ege! grund och vara en sjelfständig man. Med anledning af hvad vi här ofvan ytt rat, anse vi oss böra uppmana de valmän som omfatta nationelt liberala åsigter, att, til undvikande af röstsplittring, förena sig on följande tvenne kandidater: Professoren E. Ediund Boktryckaren W. WaWlden.