Aftonbladet – 3 januari 1872, sida 2

vi STOCKHOLM den 3 Januari. En stor, ädel och frisinnad statsman har en gång yttrat: Det är den första pligten för hvar och en, som deltager i det offentliga lifvet, att klart uttala sin öfvertyselse, till och med om det är vådligt för hans ställning; men en annan icke mindre vigtig pligt är den, att han vet underordna sig, om, sedan han uttalat sin öfvertygelse, det alls icke finnes någon utsigt till att få densamma antagen, och att då sluta sig till dem, som stå hans åsigter närmast och under sådana förhållanden uppfylla sina medborgerliga pligter, som om han kämpade för sin egen mehing. Denna regel gäller icke ensamt med afseende på uppträdandet såsom statsman eller i det parlamentariska lifvet, utan äfven för publicitetens organer samt för alla politiskt berättigade inom samhället i fråga om de valhandlingar, i hvilka de skola del taga. Att vid ett politiskt val, der flere personer äro ifrågasatta och stark röstsplittring derföre kan komma att ega rum, hårdnackadt hålla på en kandidat, för hvilken man har speciella sympatier, äfven om han icke skulle ha den ringaste utsigt att vinna majoritet, är icke blott ett politiskt fel, utan en dårskap. Så tro vi, att de som gerna skulle se f. d. statsrådet Carlson intaga en plats å Stockholmsbänken i Andra kammaren göra mycket orätt, om de under närvarande förhållanden kasta bort sina röster på honom, då det är mycket tydligt, att stämningen hos det ofantligt öfvervägande antalet af valmän är emot honom, och det sålunda skulle kunna hända att de, genom att rösta på honom, beredde majoritet åt hr Svanberg eller någon annan, som de minst af alla ville se beklädd med uppdraget att representera hufvudstaden. De tvifvel, som uppstått rörande riktigheten deraf, att hr Carlson här är mantalsskrifven, den under diskussionerna i ämnet upplifvade erinringen deromi att han i åtskilliga frågor, i hvilka hufvudstadens speciella intresse sammanfaller med landets allmänna, visat en nog exklusiv. Upsala-uppfattning och att han för närvarande är Upsala-professor samt endast mera tillfälligtvis vistas i Stockholm, och flera andra omständigheter ha samverkat derhän, att det icke ens finnes den aflägsnaste utsigt till att han nu skulle kunna bli vald till Andra kammaren, då deremot säkerligen något landsting skall lemna honom den första ledigblifvande plats i Första kammaren. Professor Holmgren hår, efter hvad vi erfarit, sedan vi sist yttrade oss om honom, med den allra största bestämdhet afböjt kandidaturen. Detsamma är förhållandet med fabrikör Almström, som säkerligen eljest skulle haft utsigt att omkring sig samla ett mycket stort antal röster. Kapten Björkman, som blifvit iffågasatt inom fastighetsegareföreningen, skulle, enligt hvad man allmänt antager, säkerligen för ingen del vilja lemna sin maktpåliggande funktion såsom föreståndare vid slöjdskolan, för att debutera på politikens fält. Om de ringa utsigter, som förefinnas för fabrikör Lagergren, ha vi redan i går uttalat oss. Bland de kandidater, som för öfrigt på sista tiden blifvit uppställda, är det en, om hvilken vi ännu icke varit i tillfälle att yttra oss, nemligen hr H. Hagerman. Vil hysa mycken aktning för honom personligen !och anse honom för en redlig och rättänkande man, om hvilken det är alldeles otillständigt att insmuera, att han gerna frotterar sig med förnäma personer eller att han skulle hysa åsigter, lutande åt det in-. ternationala hållet, såsom det nyligen skett i en tidning, som derefter uppställt honom såsom sin kandidat. Men vi tro deremot, att de, som hufvudsakligen skulle vilja rösta på hr Hagerman, såsom en representant -Jaf arbetet och de sjelfständiga yrkesidkarne,! . gent emot beroende embetsoch tjenstemän och löntagare, alldeles misstaga sig i sin uppfattning saf hr Hagermans. ställning. Han är nemligen anställd såsom smed vidl: k. myntverket, som hör underk. statskonI toret, :och är för dena siw befattning af) staten aflönad. Han befinner sig sålunda il samma ställning som-en tjensteman; han arbetar i statens tjenst liksom myntproberareh och kontrollören. Skilnaden är den, att tjenstemännen i så måtto äro mera oberoende och i sin ställning ha någon garanti för sjelfständighet, att de endast kunna afsättas till följd af begångna tjenstefel efter dom och ransakning, då deremot hr Hagerman kan när som helst entledigas.. Efter hvad man kunnat erfara-geiom Hagermans stadsfullmäktigskap, har ham icke heller någon mot den goda viljan svarande mera utmärkt förmåga att på något sätt göra sig gällande såsom målsman för arbetet och arbetarne. Den kandidat, som vi i stället vilja uppställa såsom en verklig målsman för arbetet i hela dess omfattning, det intelligenta så väl som det kroppsliga, är prof. Edlund. Detta kan för en och annan vid första påseendet tyckas vara en paradox, men vi skola närmare förklara oss och vi tro, att ingen vid närmare eftertanke skall ha verkligt skäl att jäfva vårt påstående. Professor Edlund är, som hvar och en vet, en stor vetenskapsman; han är en af vårt lands största celebriteter på det vetenskapliga området, en af de få, hvilkas namn är berömdt långt utom vårt lands gränser och som genom sina forskningar och upptäckter icke blott väcka uppmärksamhet inom den vetenskapliga verlden, utan tillika i många fall bana vägen för förbättringar, som komma menskligheten och särskildt de arbetande klasserna till godo. Men det är icke uteslutande eller företrädesvis i denna hans egenskap. som me AD AD tr ON I rd SO QS St O DE a ta Re RA ja mat Id ton ot br SA a br ri RR. Fit