Aftonbladet – 2 januari 1872, sida 4

(Insändt.) Aftonbladet innehåller i sitt nummer 269 en allvarsam räst w.ed Theologie docenten Ullmans dumfräcka kritik af 1819 års Psalmbok. Vill man efter denna oförnuftiga kritik bedömma balten af cen theologiska undervisningen i Upsala, så får man ej undra på att de Theologise studioai, som hafva klent förstånd, klen refiexwuioneförmåga och klen vetenskaplig underbyggned. där inhemta en blind bokstafstroskristendom, hvilken de sedan, sårom präster predika och det så oskickligt, att den bland de enfaldiga och okunniga verkar dsmoralis-ran de, i det de lätt komma på den tanken, att blott de tro, att Kristus lidit och dött för deras synder och pligtförsnmmelser, behöfva de ej frukta pägot straff för desararca samt att de lära sig unse bibelltsning, böner, kyrkooch nattvardsbesök såsom fwlgitiga bevis på sann kristendom i stäl!et för såsom blott medel at: befrämja hos sig rann kristendom. Att hr Ullman saknar Satan, är ej att undra på. Det är ju så beqvämt på hans ingijvelser skylla, såsom det heter i den bekanta visan: Läse,iet och Underverken. Och lika beqvämt är det ock, att kasta alia sina brott på frälsaren. Som det är sanvolikt, att vederhörande Irrationalister i sin kristliga nitälskan besörja en snart blifvande omabetring, å. v. 8. försämring af vära Andagtsböcker, avhåller Inpsändaren, att genom Aftonbladet, hos blifvande Kommitterade för denna försämring få till intagniog i den nya Psaliaboken rekommendera följande karakteristiska strofer ur ur den gamla, näml. ur n:r 102 v. 4: Väl den dina barn så klen, Fattar och slår emot en sten! — or nr 39, v. 5; Store stotar i en ring hafva sig om mig begifvit; Fete oxar allt rundtomkring stå mig efter lifvet m. m. samt isynnerhet dep, lägarekristendomen så väl betecknande strofen ur n:r 3 v. Förnuft, förstånd och vett, måst vika alleslätt. Hvad en förnyad Handbok beträffar vore väl ändarsålsenligast att välja den af 1557, i synnerhet dopformuläret med sina många betydelsefulla actus, näml. naturligtvis först: djefvulsbesvärjelsen, derpå korstecknet, derpå bandens läggande på barnets hufvud, derpå iogifvande af salit i barnets munn, derpå åter djefvulens bortvizsade, derpå fattandet af barnets hand och dess inledande, derpå frågan till Gudhfader och Gudhmoder om barret afsägs djetvulen, derpå barnets iklädande uti ett hvitt kläde, derpå sättande af ett ljus i barneta hand — således ej mindre än 9 betydelsefulla aetus!!! Hvad katekesen avgår her väl professor Hult krants påhittat en avning, hvilka stycken kupna förbigås, rämligen de som åro tryckta med mindre stilar, hvaribland äfven det om odöpta barns salighet, hvilket de förre kommitterade för katekesens omarbetning uteslutit under det kostliga föregifvande, att Skriften ej nämner något om odöpta barns tillstånd efter döden, hvilket dock är en osanning, emedab de barn, om hvilka Kristus sade: Dem hör.v himmelriket till, ej voro döpta. Att tro och påstå, att odöpia skulle uteslutas från saligheten, är en den svåraste bädelse mot Gud Men vare det zu ej det enklaste, att, såsom de Norrländska läsarne önskade, återtaga de gamla böckerna och att om de ock skulle underkastas en obetydlig, så kallad revision, dock sedermera bibehålla dem oförändrade. Hed betyder det väl, om man, om ett halft er hek ockel ej mera rätt förstår deras språk? Här utdelas ju årligen hundradetals biblar af dev gamla öfversättnir gen. Men hvad mer oi man ej förstår bibelns tråk, blott man Jäser den. Har man ej sjelf andan, rågom det heter, gom kan up lyga om meningen, så kan man ju gå på bibelförtlaringar, som hållas vare sig af kolportörer eller präster, gom batva andan. Gammal Präst. TES SES