Aftonbladet – 2 januari 1872, sida 2

ar dock en synvilla; afståndet var mer änj: dubbelt så långt; dessutom: lågo de åt ett! helt annat håll än staden. Det finns knappt ! något mera förvillande än perspektivet. En rask fotgängare, som tog vägen öfver fält och stättor. eller med ändra ord: fågel vägen, kunde på tio minuter gå mellan jerngrindarne vid Beechhurst Dene till byn Hurst Leet Följde han deremot landsvägen, som han mäste, i fall han red eller åkte, så behöfde han en vida längre tid emedan vägen krökte sig betydligt och till en del var ganska backig, Han nödgades vika af till venster nästan som om han ämnade aflägsna sig ifrån byn, i stället för att närma sig densamma, och först sedan han färdats tre fjerdedelar af en cirkel var han framme på ort och ställe. Den fråga, som nu sysselsatte de ofvannämnde herrarne, var huruvida icke en rakare och kortare väg skulle kunna anläggas, förnämligast till nytta för familjen vid Beechhurst Dene. Den förnämsta af de samtalande och hyars utseende äfyen vitnade,om detta företräde, var Beechhurst Denes egare, sir Dene Clanwaring. Sir Dene var en högväxt vacker herre, omkring 50 år gammal, med ädla, markerade anletsdrag, hela hans gestalt vitnade om helsa och styrka. Han var af en god slägt, mer likväl icke någon af de mest högättade och hade sjelf förvärfvat sin rang som baronet, efter att hafva vunnit förmögenhet uti Ostindien. Under den tiden, då Ostindiska kompaniet ännu florerade, gick det raskare att samla rikedomar i Indien än hvad det gör i våra dagar. Då var ingen svårighet för en officer, länge stationerad Iderute, att med sina pligter som militär, Tförena det civila ståndets företagsamhet, lsåvidt det rörde penningförvärf, och Dene I Clanwaring hade äfyen gjort detta. Han var en tapper man, hade icke blott vunnit guld, utan äfven ära, och vid en kraftfall der återvände han hem till England, i beIsittning ar en betydlig förmögenhet och med värdighet af baronet, Som vanligt idylikafall T perättade man fabelaktiga historiey om hans