Aftonbladet – 2 januari 1872, sida 2

UVA PANv ———! 228 Bismarcks not till grefve Arnim anled-!? ing af belägringstilla indets proklamerande de af tyskarne ockuperade departementen i anseende till den öfvermodigaton i ska pressen rönt ett temligen allmänt gillande. Till och med Times, som annars Mtid visar mycken undfallenhet för Preusen, yttrar i en ledande artikel den 25 Deember, att den tyske rikskansleren, genom tt tala i en sådan ton till franska folket, vifver anledning till sorgliga julbetraktelser ngående utsigterna till en varaktig fred i Suropa; ty i fråga varande depesch är icke ffattad i det språk, hvarpå vänskapliga nakter pläga tilltala hvarandra. Af detre ir, som ligga mellan preliminärernas underecknande och alla fredsvilkorens utförande, ortfar nämnda tidning, ha endast tio måader gått, och de båda makternas hållning har under denna tidrymd icke varit af den beskaffenhet, att man utan oro kanse framtiden till mötes. Bismarcks depesch är daterad den 7 December, således samma dag som Thiers uppläste sitt budskap i nationalförsamlingen. Enligt Times åsigt är det emellertid klart, att Thiers velat gå de preussiska klagomålen i förväg, i det han gjorde sitt bästa för att visa, att intet ansvar hvilade på honom, för det att domstolarne frikänt personer som dödat tyska soldater; men dessa förklaringar kommo för sent, och den preussiske ministern hade redan utslungat de hotelser, hvilka se så olycksbådande ut för den permanenta fredens intressen. Tidningen anser att Bismarck har rätt från sin egen ståndpunkt och när man tager saken strängt juridiskt. För så vidt Journal des Debats till fransmännens urskuldande framhåller, att dråparne på sätt och vis endast begagnat rätten till sjelfförsvar, emedan deras landsmän l så ofta varit offer för dylika handlingar, vill Times icke gå in på detta sätt att se saken. Äfven om de tyske soldaterne hade mördat aldrig så många fransmän, kan detta icke vara någon ursäkt för dråparne. För de franska juryerna förelågo alldeles bestämda fall, i hvilka det endast var fråga om huruvida de anklagade föröfvat dråp eller icke, och juryerna kommo till det resultat, att en fransman icke begick ett mord när han slog ihjäl en preussare, Men Bismarck borde ha gjort mera afseende på den allmänna meningen i ett land, som knappast kommit ur ett borgerligt krigs skakningar, och Times kan icke inse huru man skall kunna undvika, att ett nytt krig kommer till utbrott, i fall man gör allvar af hotelsen att bortföra fransmän såsom giss at RT I t xen den är hållen, äfven inom den en-I; en I — LE La Pt ft I fr lan. Tidningen lugnar sig emellertid med, att Frankrike och Tyskland äro i lika hög grad intresserade i fredens bevarande och slutar med att uttala den förhoppning, att ingenting skall inträffa, som skall gifva Bismarck anledning att verkställa eller förnya sina hotelser. ) Morning Post betviflar, att Bismarck i sin indignation valt den bästa utväg, som omI ständigheterna kräfde. De hotelser, som utI talas i depeschen äro, enligt denna tidnings Jåsigt, icke af den natur, att de kunna verkI ställas och kunna derföre icke ha något annat resultat än att uppreta fransmännen laf alla klasser. Daily Telegraph anser, att man icke logiskt kan invända något mot den tyske rikskan slerens depesch. Men, tillägger den, ett sådant språk kan svårligen rättfärdigas af de närvarande förhållandena. Det mest anmärkningsvärda i detta diplomatiska dokument, heter det slutligen, är att Tysk land vill freden, men en fred sådan det sjelft dikterat och sådan det sjelft vill hafva den Ett sådant anspråk är mycket svårt ati smälta. Standard yttrar, efter att ha konstatera den högdragna och befallande tonen i de peschen och gifvit Frankrike det rådet at endast sysselsätta sig med sin reorganisa tion: Det misstag tyskarne begått genon att fordra så oerhörda summor har vari ett förskräckligt misstag. Förutsatt at det under sina bördor dignande Frankrik icke kunde betala denna lösen och att Tysk land till följd af någon ny konflikt hade de: dårskapen att annektera de sex departemen ten — hvilken förkrossande börda för dett land! Under sådana konjunkturer kan ma S licke annat än finna Bismarcks och hans ol 1 ganers språk stötande och retsamt. Vi tr I, licke att furst Bismarck är förskräckt öfve t, I Frankrikes reorganisation eller att han si it ker förevändningar för att i dess utvec le ling hämma detta land och bringa det i-I misskredit, men hans sätt att gå till väg 2 I skulle nästan kunna komma oss att tro det. OR Re 8 PF ER Ra TT ER ER PrRPe SPP Ft sc) Phierg tal i nationalförsamlingens se t, sion den 36 December rörande den för dslagna inkomstskattten betecknas såsom e sa lat de förträffligaste han någensin hållit, rtvå hela timmar lyssnade församlingen I vilhonom med oförminskad uppmärksamhe sPresidenten hedrade särskildt den engelsk tt! nationen genom att omtala sir Robert Pee