Aftonbladet – 30 december 1871, sida 3

net vr sin ärm. Allas blickar voro riktade på henne; visste hon hvem hon hade räddat eller visste hon det icke? Lord Ipsden gick hepno till mötes; folket antog honom med tyst medgifvande till deras talman. Hvem är det som du räddat, Christie?x frågade han. Jag ve: inte; vi få väl veta sedan; han kommer nog upp bara han får klida på gig Du. En vacker yvgliog, eller huru, Christie? återtog lorden, Det må ni fråga Flacker om, nådig herres, svarade hon. Jag kunde ej ta mycken notis om honom, som ri sjelf kan finna, sade hon och lade handen öfver ögonen samt log. Men jag har hört att han skall vara en hygglig yngling och det lär du tycka med. Hon gick fram till lorden och såg på honom. Han log och nickade menande till heone, Den stackars flickan såg alldeles bestört ut. På en gång spratt hon häftigt till. Christie! hvar är Christie? ropade en välbekant röst. Gatty hade nere vid stranden, medan han klädde sig fått veta hvem som räddat honom; han sprang upp — han fick ej reda på sin hatt — han kunde ej äröja — hans drypande, våta hår vitovade om hvar han varit — det var sin älskade som Christie hade räddat fr:n döden. Med ett utrop af sälihet, af kärlek som gick alla till hjertat, ilade hon emot hozom, men en annan hade varit lika snabb, — modren hade sett sin son först och hon var edan hos honom. Christie såg intet; hon log sina! armar om både mor och son, och len gamla frun slöt Chiistie till sitt bröst och sade:! vMin dotter! Jag har gifvit hovm lifvet, men då har räddst honvm från