Aftonbladet – 30 december 1871, sida 3

LITTERATUR. fonehåll: Esaias Tegners samlade skrifter. — Lindman, Kemiska formler. — Anrep, Svenska Slägtboken. — Listeraturoch konstsotiser. Esaias Tegners Samlade Skrifter. (Stockholm, Norstedt Söner, 1871.) Ens ny Tegeers-upplaga ställer årets. alla andra literära företeelser i skuggan. Då detta evigt-urga gamla naturligtvis ej ens borde nämnas i sällskap med det nya, som i en annan mening ald:ig skall bli gammalt, villa vi dröja, tills jal-literaturens öfversvämning hunne draga sig tillbaka. Elfva år ha förflotit sedan första godköpsupplagan af den store skaldens Samlado Skrifter utkom. Då vi eriora oss, bur välkommen den på sia tid var, ega vi alla skäl att förmoda, att den nu pöbörjada skall blifva det i än högre grad. on är tydligen ämnad att utgöra en folk-upplaga i ordets bästa mening. Utrustad med en vida större mängd, för de olärde behöfliga upplysningar, än de i föregående upplagor sparsamt meddelade, och ett helt bsod omfångsrikare — såsom innefattande älven kyrkotalen — samt typografiskt prydligare, än första godkö upplagan, lemnas hon likväl till ett lägre pris, hvilket måste erkännas vera särdeles billigt. Förlegsrätten till Tegnörs skrifter är ett noblesse oblige. Lyckligtvis befianer den sig i värdiga och pligttrogaa händer. Det hittills i tro häften utkomna första bandet upptager, i likhet med den näst föregående upplagans första bard, jemte Böttigers klassiska lefnadsteckning öfver Tegvör: Frithiofs saga, Axel, Nattvardsbarnen, Gerda, Kronbruden samt första periodens (1804— 1812) smärre dikter, hvilka sistvämnda här äro efter innehållet ordnade i fyra grupper med, så vidt möjligt, follständigare angifvande, än förat, af tidsföljden. At de i förra upplagan intagoa smärre diktor har ingen uteslutits, ej heller har någoa upptagits, som ej der återfinnes. Viträffa sålunda poomet Altarena i det bekanta stympade skick, hvari det är så obetydligt, att det bellre bort uteelutas. Endast genom att msn ur minnet sopplerar det uteslutna, biir stycket ett helt, får det någon udd. Med detia uteslutna för ögonen tyckas utgifvarne ej haft hjerta att låta hela stycket fare, ehuru det ja är sjalfklart, att intrycket blir ett holt annat på den, hvilken ej har slatet i minnet. Det enda rimliga förfarandet synes 0383 vars, att antingen intsga hela poomet, eller ock utesluta det hela, Tycker man nu, att det senare icke går an, så är väl stycket icke farligare, än att man kan låta Tegvår sjolf bära ansvaret derför. Han var i den delen temltigen orädd. Man mins hans ord till Frarzeo: Hvad skulle biskopliga verser egentligen vilja säga? Förmodligen en brudpsalm? Jag tackar Gud, när jag någon gång kan vara glad och uttrycka det i vers och prosa; jag gör mig icke en gång något samvete öfver ett lyckadt skämt, äfven om det skulle ha afseende på brudsängen. Allt prudari: är mig förhatligt, väl äfven föraktligt. Den nya upplagan meddelar, som ssgåt, ett betydligt antal förklariogsr af mytoiogiska parmn m. m. samt literärhistoriska upplysningar, ej under texten, sisom de få noterna i föregåonde upplagor, utan ordnade efter hvar och en af de större dikterna cch, hvad de smärre vidkommer, vid slutet af denna sista afdelving. Dessa förklaringar böra vara tillräckliga för hvilken lösare com belst. Möjligen har dock cit eller annat namn råkat att utelemnas i sanmärkvingarna: åtminostone ha vi ej der återfunnit Kronosn, Hortha, Norräna.. Då utgifvaren ansett