Aftonbladet – 29 december 1871, sida 2

Din mor kan inte med mi: Nej, da skall ej neka dertil: och vi två äro ej heller mot hvarardra hvad vi fordom varit. Hon är fördomsfull, mena met mig kar hon varit den ömmaste af mödrar, Christie.s Dat är godt. , Förbållanden fnnas, som tvinga mig att återvända till Bagland. Det blir väl ej för så lång tid, Charlie?, Jag vet inte; du skall ej känna dig så olycklig som jag — åtminstone hoppas jag et. Har kan du veta detta? Christie, påminner då dig don första qvälIn ör vi dansade med hvarandra?s BJ Och huru vi vandrade i den friska aftonen här på stranden och jg lä de dig stjarnornas namn. Och hura du sade att det ej var deras rätta rama, men blott spenamrn, som da fått här på jorden. Jag älskade dig då genast. Och jag tyckte om dig från fö sta staaden som jag såg dig. Har kan jeg skiljas från dig, Christie? Hvad skall j:g göra? J2g känner hvad jag skall gör2, svarade Christis, hon brast i grät och tillads, — j2g skall döls Nej, så får du inte säga; men aldrig skall jag älska någon annan än dig. Alskar du mig, Christie ?o Hennes enda svar blef att hvila sitt hufvud mot hans axel. Nej, jag kan det ej, jag vill det ej., tänkte Gatty. Christie,, sade han, dröj här; gå inte från denna plats, Och dermed siyndada han: häftigt upprörd bort till båtarne. Han fanrz modren närmare än hvad kan hade väntat. Min moro, utbrast han med den stor