Aftonbladet – 29 december 1871, sida 2

Ra RT VR — or atrökta val och Är teöårigt, kan en;h ast tpplösas genom ett förböndsbeslut, söm !fr ar erhållit presidiets såmtycke. Parlamen-!)5 et har oinskränkt rättighet sl inlomnajly .dregåor, fråmställa interpellationer och väcka sx ägförslag. Detta är den tysta riksförfattingen, sådan dan antogs i Verssilles midt under kriget. Huruvida den nu skall kunna nålla sig mot angreppen af den växande par: ikolarismen, är doek en stor fromtidafrågt, .Rycka fegeringens oficiella organ innehåler I sitt nummer för den 14 dennes en arikel, hvari den uttalar sig om den navarande esitnationen i Earopa och Rysslands ställning till densamma. Det här följande ntdraget ur denna artikel är hemtadt ur National Zoitang i Beko: Pet rycke bladet begagnar Thiers budskap fom utgångedn i gynnörhet da ställen, som handla om rankrikes förbållande till Ryssland och Österrike. Det omtslar förvirringen i Österrike, balyser dena genom krigen 1856 och 1870 ska pade situationen, konstasrär att Sadowa follständigt Afölört hvad Österrike och Preussen hade sig emellan att erdaa och anmärker om Rysslands ställniog till Preassea: Om än vid några tillfällen konflikter egt rum mellan Preussen och Ryssland, så är det dock inydket länge acdan dykt iaträffade. I de båda statergaå tfadiuion finnes deremot ott lifligt niedvetande en bel föjjd af golidariska intressen, hedrande dagar i vapenbrödraskap,: politiska allianser, ömsesidiga tienater, sfördt på olika tider, och sinligsh Gynasticka familj band, ovh Al dotta har å begge sidor framkallat vänskapliga känelor, hvilka äro icke mindre kraftiga än det tvedrägtens frö ochi den nationella fisndskap, som vi i våra dagar sett uppkomma ivester.6 Rysslands föfhållande till Österrike skiläraj derpå likaledes såsom vänskapligt. Den robbning, som det oriontalissa krigot åstadkom i detta förbållande, var af blott förbigående art och har sedan den tiden oftare tydligen framträdt i hela sin förra ksrskter. En kam sådan gom den, hvilken pu egt ram 4 däet vestra Karooa, kommör detför ej Alt upprepås i det Batra. ter denna anmärkning mtsies ytterligare Frankrikes ställning till Tyskland. Devna ställning är af den beskaffenbeat, att det blir en pligt för Tosklant AM; följa en fredlig politik, I syonerbot cd att Frankrite icke skyr pågpt medel får ati I ton or TD OO FA MH vinna Rysslands allians mot Tysklant. PRyss land har i följd äF Öst anförda fullkonligt fria händer, kan hängifva sig åt det fallkomi ligaste lugn och hiringen anledning att träda ut ur denna ställning, som är så fördelakti för detsamma Hvarken den , övtersiktek? krisen eller Östersiöpföviniörna hota det med nåfgoä Jara, hvilket närmare utvecklssimotsat: till oa i Ryssland mycket utbredd åsigt, och ett g7unsnds af panslavismen ligger alldeles icke i Rysslands intresse, Man måste framför slito, heter det ordagrannt, vsäppgilta alla idbor om of förmsnibg och 5 smältping af ås Falilia stammarna under Ry8elabås hegenoni. Asgitatorerns för denns utop veta, alt de genom att förkunna den förnämligast erbata på att släppa lös de natiovella passionerna och framkolia konflikter. Sådana konflikter ligga emoilertid bvarken i Rysslsnds intresse eller i Blaverots i slirmänhet.. Panslavisnens idö kan alidelesicke jemförag med de tyska enhetesträfvendene, då den tyska enheten uppstått i Eoropa såsom en under ett ärtasendoe mognad frokt, medan panslavismen är föllkomligt ormogön, och Ryssland tjenar bäst glevörnes jan gå tvöcne sätt, nemligen dels gsnom sin blotta existens, dels genom ab vidmåktnälla ett colit förhållendå Gil gracnstaterna. Till slut karakteriseras den europeiska aitustionen ordegrannt sålucda: Frankrike betböfrer ha fred, ty det skall läka så rånget gammalt sår; äfven Tyskland måste bofösta si efhetsverk och sätta sig isäkerbel imot iyckans egensinniga veXlingar, hvilka kunde framkallaå genom en ailtför långt drifven äregirighet; Österrike måste likaledes framför allt lösa den uppgits, som ordnandet af dess inre existens ålägger det; Bela Europa sintligen, hvars Er vältard är rr och c0m i lika hög ersd beröres gendm hvarje ängrepp på dess lugn, behöfver fred. För Rysstönd är fred det nödfändigaste vilkoret för utvecklingan af dess välstånd och för dess framåtskridande, Den fredliga riktoing, som pu beherrskar Europas allmärna politik, kan derför blott vara för detsamma välkommen och Rysslands kela politiska intresse koncentrerar sig såsom en töljd härat äfrön iatt befordra denna fredliga riktning. Under alla omstäntligheter är det icke Rysslands sak att apphetsa, och så länge dut icko hotas af någon, fianes ingen anledning att hysa fruktan för att det bar i sinnot utt hota eller angripa någon.? Den enrogeiska pressen sysselsatte hig för kort tid sedan med se tilldrägelse, Bom skulle ba egt räm i Petersburg och i hvilken storfursten-trooföljaren och tyska sändebudet, forsten af Rsuss, spelade hufvudrollerna. Några tidniogar hafva sagt, att sändebodet skulle ha undfägnata med kahdfripligheter — man talade om en kraftigt applicerad örfil — andra blad gå så långt för dementerandat häraf, stt do påstå, att alls iogenti g stö rande förefallit mollan de ifråga varande pergönerna, Paristidaiogen Soir :äger sig nu ha iohemtat upplysniogar frn pålitligt håll och meddelar följande om denna sak: Stor farsten-tronföljarens anti-tyska känslor hafva läsge varit kärda, oxedn de vid fera tillfällen offentligen gifvit sig luft, och fursten af Russ var 83 längt ifrån okunnig ov dem, att han undorlät att infona sig hos storfarsten och störfarstinnan, uadantagandes vid de officiella hoffesterna. För omkriag tre vec kor sedan kom en af storforstens kavaljorer till det tyska sändebudet och utfalade gitt beklagands öfver att förste Så Sällan visade