Aftonbladet – 23 december 1871, sida 3

gen; det är en lagsöknivg! Jag är skyldig en stor summa pengar. O, Charliel Jag lånsde föa ett halft år pund af en vän; nu är min skuld ittio. Alldeles så! fnyste den hårdbjertade fordringsegaren vid dörren, der han hållit sig old. Förmedelst en impuls, mera naturlig än rättmätig, drog Christio sin ostronknil ur bältet och den gängen begaf sig vorkligen mannen ganska fort utför trappan. Den elake mannen !. utbrast hon, kunde han inte sjelf göra sin onda gerning, utan locka mig dertill jag, som unnar dig så godt!s Och hq de enyfta. Sag älskar sunverligt... gråt ej, min göta flicka, det ökar oiott min sorg.e Nej, jag vill inte öka din ledsnad, sade Christie och strök bort sina tårar. Dessutomv, sade Charles, har jag taflor färdiga, värda tvåhundra punå, och denna skuld är endast ättio. Visserligen kan jag ej räkna på att få sälja dem när som heist; derför får jag gå i häkte, men länge skall jag inte stanna der., Skulle du komma bland skälmar och bojor och inom fängelsemurar!... Vill du krossa mitt hjerta, yngling? Du blir inte nöjd förrän du krossat mitt bjerta! och denna gång runno tårarne ohejdade. Jag älskar dig för dina tårar; men gråt ändå inte, min Christie:, sade Gatty och fiskade upp ur den kaotiska byrålådan er battistnäsduk med hvilken han torkade tårarno ur hennes ögon. Det är min fulla tro att hon gret nästar dabbelt så mycket, som hon hade behöft; hor lyckades härigenom göra smärtan till sin, deltagandet till hans känsla. Hon höll hastig åter upp och sade: Hvar har jag mitt för