Aftonbladet – 23 december 1871, sida 3

BLANDADE ÄMNEN. Påminnelse om en vådlig ballongtärd. I Nov. månad sistlidet år slog, säsom bekant är, en ballong från Paris med två passagerare ned på ott ödrigt fjell i Norge Båda dessa passa gerare blefvo räddade, och den ene af dem in. geniören P. Rolier har vid gamma tid i år med sin unga fru gjort ett besök på det ställe, på Lifjellet, der bån med gin regkamrat hr Berzier kom ned. Morgenbladet meddelar en kort berättelse om detta besök. Afresan från Kristiania skedde på aftonen fredagen den 24 Nov. i sällskap med franske konsuln hr Hep, kopnsalatets chevalier hr Delsar och målaren Morien På söndags aftonen avkom sällskapet till 5 hvarifrån br Rolier genost sände bud till bröderne Harald och Klas Strand, hans räddare på fjellet, för att tillkännagifva bans besök hos dem följande dag. På måndags morgonen rodde sällskapet, som nu ökats med ett par pereoner, öfver till andra stranden. Då de kommo fram, helsades de med skallande hurrarop af den talrika skaran af bygdens män och qvinnor, som i helgdagsdrägt infunnit sig nere vid stranden för att taga emot dem. Vid hr Roliera möte med de båda bröderna blefvo både han och desse mycket upprörda. Enligt franskt bruk kysste han dem på båda kinderna, och de uttryckte med miner och åtbörder på ett vältaligt sätt sin glädje öfver att återse honom. Efter någon hvila på Harald Strands fåra begaf man gig till fjella, hr och fru Rolier åkande i slädar, szom kördes af bröderna Strand, det öfriga sällskapet åkande, ridande och gående. Till möjligen behöflig bjelp medföljde 8—10 man. På de villsammaste vägar bar det nu af högt upp På Lifjellet, halfanvan fjerdingsväg elier nära en half mil från gården. Här visade Harald den granstubbe, hvarpå ballongen fastnade. Hr Rolier kunde till en börjen icke känna igen sig och förnekade bestämdt stäliets identitet. Denna erkände ban först, gedan Harald bade visat bonom märkena efter tåget på en björk tätt der invid, på hviken ballongen bade ekrspat af barken och afslitit ett par grenar, och då man fäste hans upp märkvamhet på, att han i fjol blott hade sett trakten i dimma och således då icke kunnat öfverskåda hela den storartade, snöbetäckta fjellpanorama, rom ru låg framför honom i det glittrande solskenet. Man följde nu samma vågar, som br Rolier och hans kamrat i fjel hade varit nog lyckliga att finna till sin räddnivg. Alla detaljer vid sjelfva ballongfärden och vid dennas märkliga utgång kommo härunder på tala. Hr Rolier, som bade gift sig före krigets utbrott, berättade, att han vid eit tillfälle straxt före belägringen af Paris, åå det var fråga om att organisera en ballongpost, bade förklarat, att han icke för något pris ville gå upp i en ballong; men så kom den Patriotiska nödvändigheten, och då försvunno batänkligheterna. Harald Strand berättade, huru en förunderlig slump jvat bade velat, att en gosse dagen före den 25 Nov. i fjol hade varit högre upp på fjellet och hemtat ett kölklass hö, som han hade fört ned i den lilla ladan; hvilken förut gtod tor; buru hr Rolier och hans följeslagare funno spåren efter kälken i snön och lyckligtvis kommo att följa det ned till ladan i stället för uppåt fjellet; huru de Du funno ett varmt nattläger i höet, då de eljeat skulle ba frusit ibjäl o. B. V. Sedan man besett stället på alla håll, gällde det att komma ned till bygden igen; men det var en ganska svår sak Att åka eller rida kunde ej bli fråga m; hästarne måste till och med bjelpas ned utför många af de hala branterna. Slutligen var man nere på gården Strand, der Haralds och Klags gamle far hade illuminerat hela sitt anrenliga hus ch anrättat en kraftig måltid för sällskapet. På aftonen rodde man tillbaka till andra stranden; Harald Strand och hans buatru följde med. Aftonen tillbragte hela sällskapet hos sakföraren Waliöe, som tillställt en improviserad bal, hvari de franska gäseterna trots alla snsträngningar deltego med största liflighet. Dagen derpå avträddes återresan. Fru Rolier skänkte Ingeborg Strand till minne en dyrbar diamantring. De resande tillätos ingenstädes att betala för sig. — Prest-stjernor. Det är ganska egendomligt att se, hvilken synnerlig smak biskopliga och presterliga ätter i Sverige vid sitt adlande funnit för en stjerna i sitt namn. Redan Winstrup, den förste biskop i Lund sedan det blifvit svenskt, be rättas ba antagit namnet Himmelstjerna. Med fuil visshet vet man deremot om en mängd prestbarn som blifvit ad!sde, att de antagit stjernenamn Så kallades kyrkoherden Henrik Löfmans: Adel stjerna, erkebiskop Beronii: Björnstjerna, biskop Bevzelii: Benzelstjerna, biskop Wirenii: Ceder stjerna, prosten Enrelii: Dablstjerna, komminister Mellini: Ehrenstjerna, kyrkoherden Dryganders: CITE TE EI SLJER, RJ RS DR Sn a BORRA