Aftonbladet – 23 december 1871, sida 2

ande diktning; der uppträdde Imaderstad, Adlersparre, Kjellman-Göranson och mångas ndra, Man faon i denna kalender nästan uIdrig något, som kunde kallas dåligt, utan iet hela vitnade om ett smakfulit urval. Sjelf emnade Mellin alltid så väl någon novell som itskilliga poemer och såväl i hans poesier, om då han diktade i obunden stil framrädde de egenskaper, som fördelaktigt utmärka hans sängmö, nemligen klarhet och harmoni i olanläggning, frisk naturmålning och en varm sänsla, uttryckt i ett ledigt, rent och vackert svenskt språk. Då den gamlie diktaren, efter många ärs tystnad, nu åter låter höra utaf sig och från sitt presterliga tjäll dernere i Skåne sänder at ett häfte dikter, åt hvilka han gifvit det gamla välkända namnet Vinterblommor,, så bör denna lilla samling mottagas med nöje af de äldre, hos hvilka derigenom kära ungdomsminnen upplifvas, och med pietet af den yogre generation, som i fråga om verkligt aationel poesi af nägot beståndande värde sannerligen icke kommit mycket högt, om den ock anser sig stå på den nästföregåendes axlar. Man igenkänner i dessa dikter Mellins poetiska individnalitet, om ock modifierad g:nom tiden och förhållandena. Det skulle vara en kritik af mycket måttlig förtjenst att påpeka, att Mellin äfven såsom diktare blifvit äldre nu än hen var i slutet af 1830-talet, då han skref poemer, sådana som aSlafvan, aoveller sådana som Priasessan af Angola 0. 8 v. Boken innehåller tvenne större povmer Jeiri dotter, (som, om vi ieke missminna oss, blifvit prisbelönt af Svenska ake demien) samt Vilden, af författaren kallad rytmisk noveli,, och derjemte ett antal smärre dikter, af hvilka ett flertal röner inflytande af den presterliga lifsverksamhet, åt hvilken författaren under de senare årtiondena af sitt lif mera uteslutande egnat sig, Boken är al förläggaren utstyrd med en solid elegans. — Skiszer från Nordamerikanska kriget 1861 —65. Af en delta krig deltagande svenske officer. AI. (0. Lamm.) Om förra delen at detta arbete, som är författadt af kapteaen vid Elfsborgs regemsnts A. Carlson Warbarg, ha wi redan för fyr år sedan haft tillfälle uttala oss med erkännande. Den nu utkomna andra delen är dubbelt så omfångsrik som den första och försetid med 7 litografisrade planscher samt en karta öfver Moris Island och de på denna ö utförda belägringsarbeten 1863. — Palmblad samlade i det heliga landet af Carl Gerok. Öfversättning af doktor Frithiof Rydn. Med 5 illustrationer. (Upsala, Esaias Edqvist.) Läsaren fianer här ett slags pcotiska parafraser af en mängd bibelspråk. Arbetet har i författarens hemland vunnit en afentlig framgång; man har anledning föreställa sig att den svenska öfversättningen är omsorgsfullt utförd och utstyrseln är särdeles prydlig. Det förefaller oss dock som om deesa dikter någon gång gränsade intill det triviala eller ock intill det svulstiga, och för att rätt senteras fordra de tvifvelsatan ett specielt ortodoxt intreese. Följande verser t ex. (en omskrifaivg af Job. 16: 12, 13) synas något prosaiska, och genom den fyrfaldiga upprepningenvad de tvenne första Ta: derna blir nocmet i sin helhet nästan pinsamt att läsa: Mycket än jag har att eder lära, Men I kunnen det ej ännu Påra. Låten mig till fadren gå, Snart hugsvalarn kommer då. Mot himlen städs I skåda lärden: Mitt rike ej ett yttre är, Dess makt är ej af denna verldem, Den trogne det i bjertat bär. Men än er jordisk glans förleder, Ena dröm om ära eder söft. Så länge jag är qvar hos eder, Är ögat blinut och örat döft. Mycket än jag har att eder lära, Men I kunnen det ej ännu bära; 0. s. v. För en blott af förnuftet inspirsrad uppfattniog giives säkert föga lockande uti denna om vi så få säga versifierade lertrampning — det mekaniska, taktuwessiga återvändandot af samma ord i samma ledssmma meter kanna vi ej bättre beteckna. Till stöd för vår anmärkning om den motsatta ytterligheten, en alltför högt uppdrifveu Schwung, anso vi oss böra anföra följande strofer, hemtade ur en omskrifning af Luc. 9: 49, 50: en upp mot eterns regioner! Hvar stjerna har sitt eget ljus. Dock dessa sälla ljuseoner, De trängas ej i fadrens hus. I sina diamantebanor (2) Går hvar och en sin stilla gång, Kring verldens ursol liksom svanor De simma lugnt vid sferers sång. Att öfver 20 upplagor af dessa dikter ut.I kommit i författarens fädernesland (das grosse Vaerland), vill egentligen ingenting säga, Janra minst som bevis för ett poetiskt värde, lom t betänka att i vårt oget lilla land minst fike nångs upplagor utkommit al en välbekant oykel anuliga sånger. — Mina aftnar. Berättelser af Bub; (Stockholm 1871.) Då vi nävna denna Jil ganska prydligt utstyrda bok, är det bloit för latt uttala en förvåning deröfver att någor ,kan orka hopskrifva dylikt meningslöst pjoller samt äfven djerfvas utgifva det på tryck. I Någontirg mindre läsvärdt står troligen icke satt uppticka bland hela massan af deta rlärets julitteratur. —ZAgaha Denkwart. En familjhistoria of I Sylvia. (Aldert Bonnier.) Författarinnan har: lejort sig känd för mycken förmåga att kunna ett intressant och skickligt sätt arrangera e taflor hon ofta hemtar direkte ur verkligheten, och äfven denna roman torde kunna anbefallas såsom en intresset ganska spännande lektyr. — Kjöstprnan. Smärre dikter af kafvets soma I (Göteborg, 1871.) Denna lilla nyss utkomna diktsamling eger sin egentliga märkvÄrdighet uti titeln. Moan hade väntat sig fions noder Idenna rubrik en cykel vikingasånger eller I någonting dylikt i balladeller romanstil, men ,man påträftar till sin öfverraskning ett öfI vervägande antal sådana poemer som om IDen första ppans, om Soluppgängen, ora IFiickans ögs., om Kärlekens. religion, Or8. IVestanfläktar o. s v. Härtill kommer en: mycket stor lisentia poetica i det formella, såsom då fört, t. ex. låter månskensnätterrimma mot det som sant och rätt är. Utom titeln anmärka vi den egenheten att förf. med få undantag vid hvarje särskild dikt anteck.nat hvilket år den blifvit författad, oaktadt lioga anspelninger förekomma på politiska tilldragelser eller något sådant, samt tidsskilnaden i författandet ej är större än mellan 11868 och 1871. Versifikationen är stundom ; ganska ledig och felfri; men det hela är ej t synnerligt tilltelande, oaktadt förf. onekligen l varit gripen af en viss entusiasm öch t. ex. låtit I stycke börja med icke mindre än tre ack! 3 4 : — Brulna ljud från en osiämd lyra af David ; Ekebohm. (Stockholm, 1871.) I rörordet an;t Kåller författaren i bevekande ordalag, att I man ej må bedöma hans alster omilåt, åbe.Iropande sin unvgdom, ritt för poesien mindre passande brödarbete samt de högre och I mäktigare känslor, hvilka talat inom bang a 1 dal ÅR AE BT a ra tg SR nas SA EEE RE EEE En 2 (orva åt barnet och sade: Se här liten,