Aftonbladet – 23 december 1871, sida 2

grya åt barnet och sade: Se här liten, plocka och ät. Gossen lät icke säga sig det två gånger och blef verkligen stilla som oett lama. Mycket bral sade Gatty och började teckna. Olyckligtvis blef likväl lilla Will hejdad på vägen till odödligheten och detta af hans egen mor, som kom in och sade: Jag måste ha igen mitt barn, han kan väl inte sitta här hela Guds långa dagen och öda bort sin tid. Denna sionrika reflektion väckte Christies munterhet. Ganska bra, kära fru., sade han skrattande. Ni tänker väl sätta honom i skola, kan jag tro, för att lära goda seder.s Ni behöfver inte ötva er munvighet pä mig., genmälde den förra, jag kan ej mäta mig med qvionorna från Newhaven i att byta ord. ; Och dermed tog hon hastigt upp barnet och gick ut. Se der en ny fiende till konsten!s yttrade Gatty och kastade ifrån sig ritstiftet. Är du sjak, Charlie, min gosse?. frågads Christie, som icke fann de nämnda motgåogarne tillräckliga att förklara den unge mannens sorgsenhet. Nej, Christie, blott mycket nedstänad. Hon betraktade honom en minut, Hvad har du ätit till middagen i dag? Jag mins ej rätt. En biffstek, kanske?. Ja, jag tror väl Eller kanhända en kotlett? Möjligen var det en kotlett. Smaka den här kakan, som jag har tagit med åt dig. Hon gaf honom ett stycke, som han hastigt ät med en tacksam blick på henne. Jag tycker du borde blygas ett litet grand,