Aftonbladet – 22 december 1871, sida 2

framkomma med en sådan förmodan och att framställa den på det insidiösa och giftiga sätt, som numera tyckes utgöra nämnde tidnings förr, i synnerhet af redaktionen sjelf, så utbasunade ridderliga man6r. Till detta maner hör också, att sedan en Stockholmstidning påpekat det osanna och orimliga i en sådan förmodas, ändock fasthålla densamma och såsom ytterligare stöd för dersamma åberopa Aftonbladets tystnad iämnet.. Samma metod har förut begagnats. Då vi ogerna spilla vår tid med polemik med en motståndare, som far fram med en fanatism, med insinuationer och invektioner, som göra hvarje tankeutbyte omöjligt, så räknas det, att vi lemna H; T:s utfall och otidigheter obesvarade såsom ett vicnesbörd derom, att vi medgifva honom ha rätt. N. D. Allehanda yttrade för någon tid sedan om G. H. o. Si T., att den numera är att betrakta säsom snart sagdt otillräknelig, och häri tro vi, att många skola finnas färdiga att instämma. I känslan af den isoleriog, hvari bladet kommit genom sitt tyskeri, söker det nu stöd hvar som helst, smeker och smickrar de mest motsatta riktningar, äfven sådana som det för icke längesedan bekämpat och hånat, såväl den politiska och ekonomiska reaktionen under junkerliga auspicier som det tomma psavdoradikala skräflet; hufvudsaken är att få vara konseqvent i fanatisk bitterhet mot de nationelt-liberala. Vi säga icke gerna, att näer yttrar någonting emot bättre vetande. i säga det icke heller nu i afseende på denna signaturhistoria. Men den som framkommer med sådana antaganden som H. T. i detta fall, måste antingen veta, att hvad han eäger, är oriktigt och orimligt, eller också måste han vara blind af enfald eller fanatism. Tertium non datur.