Aftonbladet – 22 december 1871, sida 2

—— ERNER RR klöf han den ändra ända till midjan med ett hagga Bra gjordt! bra gjordt! Lord Ipsden såg på Christie; kennes ögon lyste, hennes kinder lågade. rMilde Himmel!s tänkte han; hon tror det!s Och dermed började ban mera samvetsgrannt berätta sin legend. Soldaten, fortfor hav, hada intet apnat än sitt lif att gifva, och han gaf det, såsom hans pligt var i det han emottog det hugg som viktades mot hans monark.. ackars mani och de lysande ögonen ie glänsa. og sig åt annat håll och Gud 8 ger åt den rättmätiga saken; men konupgen kom tillbaka för att se till soldaten, ty det var ej en ringa hjelp han hade skänkt sin konung. De funno honom på marken, döende. Ädlingaraa, som omgåfvo konungen, blottade sina hufvuden, ty också de voro tappre män och derag blickar sade; detta är en tapper krigares sista strid. Konungen kunde inte bjuda honom att la5va. Nej, unge herre; komung Död har en stark arn. Men han gjorde hvad en konung kan pra; — han gat honom två slag med sitt ngliga svärd Ö, den tjufven! att så misshandla en döende manlo Han gaf två ord från sin kungliga mun och alltifrån den dagen äro vi Baroner af Ipsden och Hawthorn Glen. Men den stackaren som höll på att dö? IHvilken stackare?, Er stamfar, unge herre. Jag vet inte hvarför du kallar honom en stackare, kära barn, Alla menniskor blifva stoft, men de som dö med ära, blifva gold