Aftonbladet – 19 december 1871, sida 2

Jag fick ett litet bord, ett stycke ifrå hans, samt åtskilliga andra böcker än Orion bältet att studera. Och så arbetade vi båd två af alla kratter. Och herr Thorbjörn och hr Gröre arbe tade på sitt håll, och Orionbältet gick lan det omkring med våra produkter, deriblan en den allra mest poetiska beskrifning öfve Scbönark, som vi bjelpts åt med samt et Ode till Nora, som herr Thorbjörn förfat tat ensam; och tiden gick, med få ord sagdt fö en gång så trefligt och nyttigt som möj igt. iu Hara herr Hvide härunder stötte sitt bjer tas angelägenheter och sin fröken samt sil frökens pappa och marna hör egentligen e gill mina händelser, och är mig för öfrig icke riktigt bekant, enär han, efter gin för sta medde:samhets störtsjö, behagade dämm: in förhållandena i sitt eget bröst, antinger emedan han icke trodde, -att jag egde graf. vens egenskap af djup tystnad, eller emedar han ansig saken för helig för att talas om Jag får alltså nöja mig med att berätta att både fröken och frökens pappa och mamms voro i staden öfver vintern, hvilket betydligt lättade våra operationer och att herr Hvide började att ee allt lyckligare och lyckligare ut samt att, förmodligen tack vare frökens utomordentliga förmåga att kunna både gräta och skratta och herr Hvides klokhet att sätta kungl. sekter i stället för litteratör på sina visitkort, det en vaeker dag begaf sig, att han kom hem lycklig i snoperlativus och skickade mig efter punsch, och sedan vi ierefter alla fyra voro samlade, tillkännagaf oss en nyhet, som gjorde både herr Thorbjörn och herr Gröne mållösa, som innehöll ingenting mindre än att herr Hvide i all tysthet tagit fasta både på frökens hjerta, hennes pappas samtycke och hennes mam