Aftonbladet – 15 december 1871, sida 2

Strödda underrätteiser. Landoch folkbeskrifning. Judarne i Abyssinien. På uppdrag at ?L Alliance israglite universelle? i Paris anslöt ig en vetenskapsman vid namn J. Hale ill den (engelska. expeditionen till Abyssinien ör att närms.re lära känna Falascha-stammen, vilken i läng tid ansetts för en gren af det sraelitiska folket. Urhr Hslevys berättelse neddela vi följande intressanta skizz. En ansenlig befolkning med svart hud, men utan tt ega negertypen, spridd öfver det vidsträckta vöglandet från Takassehs södra strand till Bahrpl-Åzreks stränder, kallar sig Falascha (flyktingar) och påstår sig härstamma från det gamla testamentets patriarker. Falascherne dyrka Abrahams ud såsom ende Gud. Deras kyrkor, hvilka de calla bönehus, likna mer det gamla Jerusalemsemplet än de moderna synagogorna. Ua ler bönen är bönehuset endast fillgänglij t för resterna; folkot appatäller rr de båda könen var för sig, på gården och i det allra heligaste. nträder blott öfverstepresten på försoningsi lagen. å den senare tiden lär dock denna stränga orgaisation icke så noga iakttagas. I ett hörn af ården befifiner sig ett af ohuggna stenar uppfördt ltare, på hvilket offren ske, men dessa ha mer karakteren af minnesfester än af religiös pligt, wvarför de också utebli på sabbater och stora hög-ider. Likasom hos de öfriga abyssiniska folken, Å äro äfven hos Falascha-stammen dej offer brukigast, hvilka man anställer för de aflidnas ro och jälsfrälsning. Presterna, som iakttaga sträng renighet, odla sina fält, bereda sjelfva sin föda, hålla ig på afstånd från verdsliga bestyr och ha sina ostäder omkring bönehuset, hvilken det är deas uppgift och kall att bevaka. Till deras preterliga pligter hör det äfven att uppfostra unglomen, undervisa henne i bibeln och de traditioella plägsederna. Härför erhålla de af folket en del f skörden och före stora högtider äfven andra gåfor. Näst efter presterne åtnjuta asceterne eller asireerna sina medbröders synnerliga aktning. )e kunna i viss mån jemföras med munkarne i juropa. Genom löfte om kyskhet och celibat aelade åt ott begrundande och intuitivt lif, bsfatta o sig äfven med ungdomens undervisning, Från nidnatt till soluppgången stiga deras böner för sraels frälsning, Jerusalems återuppröctande och n lycklig framtid för hela menskligoeten upp till immelen. Dagen sluta de äfven med dylika böer.. Den religiösa enheten har bland falascherna ibehållit sig orubbad intill denna dag. Eburu igen icke förbjuder dem månggifte, betraktas det ock gom straffbart, Qvinnan är fri och oberonde, hon vet ej af den förnedring, hvari hon benner sig i hela orienten — men derför är hon. okså arbetsam, blygsam, renlig i hnshållet och in makes trognaste följeslsgarinna. Äktenskapen Ber dess LR AKAN ESA UT TE pr ng a KA