Aftonbladet – 11 december 1871, sida 3

ich hvari stämmornas sammanförande och särskiljande äro af lika underbar effekt. Solonumren — af hvilka två, tre uteslötos — bära mer än körerna ålderdomens pregek Fru Michaelis herrliga stämraa och mästerliga föredrag väckte emellertid den varmaste beundran såväl i sopranarian, som ännu mer i Miriams hymn, hvilken inleder slutkören, och hvari sångerskans toner föreföllo oförlikneliga i höjd och klarhet: Fröken Walin var för tillfället mindre lyckligt disponerad. Hr Arnoldson återgaf med utmärkt konstfärdighet och energi den, särdeles hvad andhemtningen vidkommer, ofantligt svåra tenorarian, som, öppet sagdt, förekommer temligen gammalmodigt matt, och som ju äfven sKall teckna fiendens fruktlösa trots. Körerna, som inöfvats af prof. Cronhamn och direktör Nordqvist, sjöngos med stor kraft och i allmänhet mycken ackuratess och nyansering. Det hela blef af ott mäktigt; oförgätligt intryck. Efter konsertens slut i Ladugårdslands kyrka gaf akademien supå å stora börssalen för da vid hundraårsfesten biträdande damer och herrar från landsorten, de senare utgörande representanter frän musikföreningar i Upsala, Örebro, Norrköping, Wexiö Malmö, Kristianstad, Landskrona och Göteborg. En mängd artister och amatörer, hufvudåsakligen ur den starka kör, som utförde oratorier Israel i Egypten, deltogo äfven i denna supå, hvarigenom de deltagandes antal uppgick till närmare 350 personer. Före ,supåns början öfverlemnade hertigena af Östergötland, å H. M:t konungens vägnar, Wazaordens dekoration till professor Wilhelmj, som på ett så förtjenstfollt sätt illustrerat akademiens hundraårefest. Efter supåns slut utdelade prins Oscar medaljer, slagna till minne af sekularfesten. Medaljen, graverad af frå Les Ahlborn, företer å frarosidan konung Carl XV:s bild och på frånsidan en lyra med akademiens valspråk: -Anda och Konst. Randt härom äro ingraverade: Kongl. Svenska Musikaliska Ahkadsmiens Hundra Års Fest. 1771—1871. Af denna medalj tilldelades exemplar i silfver nedan stäende personer, nemligen fruarne Michaö!i, Stenhammar och Abman, fröknarne Walin och Bergman, professor Wilhelmj. hofkapelimästaren Norman, professorerne Cronhamn och Borens, hofoperasångarne Arnoldson, Arlberg cch Willman, musikdirektörerna Josephson, Nordqvist och Heintze, litteratören Hedberg och k. sekreteraren Wallmark. Trenne exemplar i guld hafva blifvit präglade, hvilka genom deputerade af Musikaliska akademien blifvit öfverlemnade, ett exsmplar till skademiens beskyddare, konungen, ett till akademiens p e:e3, hortigen af Östergötland, och det tredje exemplaret till enkedrottningen. Sedan exemplaren i silver blifvit aflemnade, utdelade prins Oscar samma medalj i brong, ett exemplar till hvar och en af de biträdande såväl från hufvudstaden som från landsorten, hvilka deltagit i kören uti oratoriet Israel i Egypten. Dessutom erhöllo hvar och en af dem, som tilldelades silfveroch bronsmedaljer, ett exemplar af ds utaf akademiens sekreterare, professor J. P. Cronhamn, utgifna Historiska Anteckningar öfNe Kongl. Musikaliska Akademien åren 1771 —1871. S Efter det att bålar framsatts, föreslog prins, Ogcar en skål, hvari han tackade alla samtliga deljagande i den nu afslutade sekularfesten, både dem j; hofvudstaden och dem, som från landsorten infunnit sig, riktande sitt tal i synnerhet till de senare, hvilka skytt hvarken tid eller möda för att här illustrera denna vackra och storartade fest. Detta tal besvarades å de främmande gästernas vägnar af rådman ÅA. R. Falkman från Malmö. Ordet lemnades derefter åt litteratören Hedberg, gom i ett anslående, af bravorop öfta aftrutet tal tolkade de närvarandes känsla och tacksamhet till prins Oscar, gom varit själen i denna sekularfests rande och som genom ospardt arbete och möda bragt festen till den värdiga ståndpunkt, den komme att intaga inom Musikaliska akademiens historia. Åtskilliga andra skålar föreslogos äfven. Talen interfolierades genom afsjungandet af flera fosterländska qvartettsånger. Att ej brist på utmärkta qvartettsångare föreföjl var naturligt. Festen var i öfrigt af högstämd och hjertlig egenskap och man åtskildes först efter kl. 12 på natten. MÖSSA