Aftonbladet – 8 december 1871, sida 3

lig kontrast till sin framställning af Hamlet. år Hamlet en personifikation af den grubblande tanken, kan Leontös såväl i skaldens ide som i återgifvandet — sågas Fara den förkroppsligade, otämda naturkraften. Han gör sig icke reda för sina känslor mot Polyåenög, d6n förörättade vännenj han har aldrig fraktat dennes ögönskaper eller person; han blott iastinktmässigt avar rivalek och rasar mot sin maka likt ett vilddjur, för att sedan mad samma passion hängifva sig åt! ångern och likt ei hiod sörja på den förmenta dödas graf. I afseende på abordningen af den första scenen skulle kanske kunna anmärskas, att den uppflammande svartsjukanö mätiverlng lätt löper fara att bli för stark. Åskådaren Bör ej få enledniog säga: ! I Le2ontes ställe skulle jag också blifva svartsjuk!s — ty det är i full öfverensstämmelse med Leontes lynne, att han utan någon yttrö atiledning, blott genom den instinktmässiga förnimmelsen äf Polyxenes och Hermiones i viss mån likartade och harmoniska karakterer, faller på den iden, att de af brottslig kärlek drages till hvarandra. I tra Hwasser har Herriiöts; såsom man kunde vänta, funnit en förmåga, mäktig ätt återgifva den värdighet utan stolthet, den kärlek utan lidelse och den ömhet utan svaghet, soi bertda hepne en sf de främsta platserna bland Shakespeares sköna qvinnokarakterer, och äfven den yttre plastiken blir i den ansträngande sluttablån med sann konstnätlighet tillgodosedd. Den andra qvioliga hufvödrolien, Paulinas, utfördes af en. debutant, fru Hellberg, göm redan förät i ett par roller uppträdt på Dramatiska toatern. Vi vilia icke förneko, att fra Hellerg kan ega kallelse oci anlag för den sceniska konsten; men visst är, att om hen der skall göra lycka och bli en verklig acdvisitiön för featerp; så fordras dertill grondliga och allvarliga studier och anöträngdt arbete; endast derigenom kan det bli henne möjligt att komma bort ifrån det manåer, hvar bön visat sig föngslad redan vid siva första fjät på scenen. Det vorö mMäbända af vigt att kon kunde få försöka sig med instuderatide af en eiler annan rollikonversationsstycken, för att klona komma uoderfund att enkeibet och naturlighet äro nödvändiga egenskaper på scenen och derienom vinna en möjlighet att framdeles äfven i det högte dramat och i tragiska roller kunna tala enkelt och utan Uppstyltilvg. Så som kon nu spalar påminner hon om de mest eXtrema företeelserna af uppskrufvad patos undör ett förgånget tidskifte på k. teatern eller om de karrikatarmässiga gengangartio deraf på å:— skilliga landsortsteatrar, då stora dramer def gifvas, Sin uppfattving af ro!lens grundkarakter, sådan den efter hand :kul!eutveckla sigeller . framstå viess stora mamenter, inlägger hon red n fråk Börjsa i den ohkissta och obetydligase replik, så att hona alltigebört säger I sina saker med ea uppskrufvad, andiådd de-) klama iou och med en nervosite i röst och j: hållning, som gör ett oroligt och pinsamt in: tyck, hvartill koråma en något konstlad pro-l nonciation af språket och ett temligen obe-l Hspoligt och omotiveradt inspel. Efter det ridån gått nöd ock kr Svartz och tru Hwasser bli!vit inropade, hördes från någfö persoder på fjerde och femte raderna ytterligare applåder och rop på fru Hallberg; -Dessa bifalls-. tecken mottogös vissörligen ned hyssjningar i sf den qvarvarande delon af den öfriga poblis ken, som dock fann sig uti; att fru Hellberg) fick framträda och mottaga den uppifrån kommstde Hyllningön. Ba så långt drifren tolerens är dock föga på sin plats; akallenrioga micoritet ha fall rätt att åt bristfälliga försök af nybegynnare egoa samma hyllning som åt fulländade konstnärers genomförda mästerverk, så förlora de bifallstecken, som egnas åt de senare, i sjelfva verket en stor del af sitt värdo. Perdita såväl söm Florigel ha i bearbetningen gått förlustiga mycket som skalden ursprangligen nediagt i deras roller. Med tanke härpå bör man egoa fröken Lindqvist allt erkännande för hvad hon förmådde göra af sitt parti, synverligast då det skulle ske gent emot en sådan Florizel. Säkert säger emellertid mången åskådare till sig sjelf: Om jag såge svärmertiet hos Floriz:l, om jag sägo verklig värma, natur och innerlighet i denna körlek, skulle de älskande för mia del gerna få uppträda i en lada; de vackraste tablåer, de grannaste kulisser och det sorgtälligast anordnade biverk kunna aldrig ersätta inspirationen. Det är inspiration, sou br Lindberg, med all sin sceniska ledighet, synes helt och hållet sakna och hsns framställniog af Fiori2Zal blir derigenon fuilständigt misslyckad. Vi våga föreställa oss att han är het och hållet olämplig för älskareroller; åtminstone är det omöjligt att här hos, honom upptäcka det ringaste spår af erotik; med godmodigt små.eende säger han de ömmaste saker och man kan icke upptäcka i bans spel något som vitnar om värme och öfvertygelse, att hen går upp uti och lefvsr i rollen. En verklig konstojutning bereddes deremot publiken genom framställningen at en bland de på visst sätt underordaade rollerna, den lostige clownen Autolykoz, som genom hr Thegerström, hvilken i går för första gången uppträdde å denna scen, blef en äkta homoristisk, verkligt Sbakespearisk gestalt, hvars uppenbarels? framkallade en lika liflig som enhällig och rättmätig applåd jemte inropsing inför öppen ridå. De mindre rollerna fy!des oklanderligt. Särskildt gjorde sig br Zachriseon som den unge färsherden fördelaktigt bemärkt. Det praktfuila dramat, för hvars uppsättning intet blifvit sparadt och som eger en särskild dragningskraft genom en deri inlagd vacker balett, deri fruaroe Lund och Lindström 8. mt fröken Westberg utföra hufvudpartierna, torde ha att emotse en serioafrepresentationer, Till slut må vi påpeka det speciella historiska intresset af detta stycke: I och med Vintersagan 2fslöt den store engelske dramaturgen (år 1612) sin verksamhet för teatera och begrof, likt Prospero, sin trollstaf. Rältegängsoch Polissaker. TJ utheteenekber-aktieholaaet met Svensk Handels