Aftonbladet – 8 december 1871, sida 3

TEATER. Störa teatern: En vintersaga, skådespel i fyra akter, af William Shakespeare. Bearbetning, efter Dingelstedt och Hagberg, af F. Hedberg: Det med stort intresse emotsedda evenementet, att detta drama skulle framställas å kongl. teaterns scen, försiggick i går afton ioför follsatt salong och under lifliga bifallsyttringar. Deo starka passioner, de froktarsvärda förvillelser och de sje!fförvållade lidan. den, hvilka skalden med förfärgnds sanning tecknat i styckets början, för att sedan låta det af passionen förbiindade hjertat blifva ensamt med sin rädlösa sorg och sin hopplösa ånger, till dess det begråtna föremålet, friköpt med tårar, blifver lefvande igen — allt detta, som i en hait sagolik form genom sin rikedom våmioner om de vexlande grupperna i en färgskiftands dukmålniog, visade sig i stånd att i dag, som för sekler sedan, tilltala både känsia och fantasi. Bearbetningeo, som förvandlat de ursprurgiiga fem akterna till fyra och i allmänhet skurit bort åtskilligt, har, troligen i afsigt att undanrödja alltför stora osannolikheter, vidtagit sådana förändrinvgar som att förvandla den unge prinsen af Böhmen till prios af — Arkadien, med mera dylikt, som kansko ej varit absolat nödvändigt och kanske icke ens höjar sanaolikheten af det hela. Att Shakespearo i detta stycke sprungit öfver alla skrankor i både tid och rum, ssmmanetält ryska kejsare och delfiska orakel, chevalereska medeltidsriddare och grekiska offerpreister, gör visserligen någon modifikation önsk värd vid uppförandet, men då hela styckets färg är sagans, kunna åtskilliga friheter toIsreras i behandlingen af tid och rum. Öfver hufvad taget synas emellertid förkortningar och förändringar vara verkstälda med godt omdöme, Hr Swartz såsom den sicilianske konnngen Ls3ontes har i denna roll skapat en mäster.