Aftonbladet – 7 december 1871, sida 3

a utjemriag arbetslönenå fördelning mellan det and t liga och kroppsliga arbetet. och hvarje intelligen 1 I arbetsgifvare inser nog nödvändigheten af at han a biträden blifva så burgna, att de sättas iständ at r göra ett fullgödt och värderikt arbete och p . samma gång kunna göra sig förtjenta af störr godtgörelse. För mig är det omöjligt förstå den sats, son ofta nog och alltid med bitterhet) framkastas, at kapitalet är arbetets fiende och tvärtom. Rät betraktade äro de hvarandras medarbetare oci borde ieke hafva annat än godt och vänligt at säga hvarandra. Det är alldeles gifvet för hva och en, som vill göra sig reda för de ekonomisk: företeelserna, att det samhälle skrider nedåt, de icke massan af folket är välmående eller åtmin ; I stone kan fylla de dagliga lefnadsbehofven, ty de kän icke någon affärsverksamhet trifvas, endas , I den utpinade fattigdomen och nöden blifva der s småningom de herrskande makterna. I För att visa, huru icke något skäl finnes fö , arbeisgifvaren att söka nedpruta arbetslönen til I det ailra yttersta, har den franska statsekonomer Jean Baptist Say uppställt ett par figurer, gon jag här afbildat och hvilkas betydelse jag skal I söka förklara. Han har täckt sig hela den inon ett samhälle hopade förmögenhetez under former laf en pyramid. Dess bottenplan beteckaar de I många och små tillgångarne, under det den stora J och sällsynta förmögenheten representeras af de I plan söm gkära pyramiden, då man stiger mot dess spets. Utgående från den åsigt, att samhälI lets välstånd bestämmeg af individens förmåga att köpa och beräknande en af bottenplanets sidor, såsom angifvande 100 personer i den ställning att de hvar och en kunna tillhandla sig varor till ett värde af en riksdaler, finner han, då planet är en qvadrat, att detsamma representerar ett antal kapitalister, hvilkas sammsnlagda köpförmåga uppgår till ett värde af 10,000 rär. Går man så till det plåg, gora skär pyramiden på halfva dess höjd och som skulle kunna kallas medelklassens, så är det, till följd af sidoytornag allt mera närmande intill hvarandra, så mycket mindre än bottenplanet, att dest gränelinier ej kunna anses beteckna mera än 50 personer af denna klass. Qvadraten härpå blir endast 2500, och det erfordras således, ati hvar och en af dem, som stå på dettg plan, skola ega en fyrdubbel köpförmåga mot dem, som bo i våningen inunder, så framt de skola kunna tillhandla sig samma dvantitetivaror, som dessa voro i stånd till. Slutligen angifver pyramidens spets, att, om der finnes någon person, som ensam kan motväga bottenplanets representanter, han ock skall ega förmåga att tillhandla sig varor till samma belopp som de, det vill gäga för 10,000 rdr. Vi finna af denna bild icke allenast den stora förmögenhetens betydelse i jemförelse med hvarje enskilds ringa lott af timliga egodelar, utan äfven hura alla de små, i sig sjelfva knappast märkbara kapitalen, sammanlagda, representera en makt, som ingaInoda är att räkna bland de rinvgaste inom samhållet. Jean Baptist Say har kallat detta diagram den gocialå pyramiden, och han har dermed velat visa, huru ett väl ordnadt samhälle bör vara intrade i afseende på fördelningen af förmögeneten. Jeg har tillåtit mig att till denna liknelse lägga tvenne andra, och jag har sökt tydliggöra dem genom att afbilda tvenne pyramider med bugtiga gränsytor, ehuru de gå i motsatt riktning, den enes inåt, den andres utåt. Med den förstnämnde pyramiden har jag velat beteckna den tid, då välmågan var förbehållen å några få personer, och då massan af folket försmäktade i nöd. Under det att dess bottenplan angifver talet 10,000, kommer icke midtelplanets qvadratatt beteckna mera än 900 personer af hvad vi ansågo utgöra medelklassen. Här fordra8 Båledes en 11 gånger så stor förmåga hos medlemmarne af denna klass som hos representanterna för bottenplanet för att de skola kunnå inköpa samma varumängd. Sådan ungefär var formen för de gamla samhällena. Då står Jean Baptist Says pyrawid vida framför denna, men den, som tänker framåt, vill icke stanna der; han hoppas finna en pyramid med utsvällda sidor, der deb mindre förmögenheten är talrikt representerad, der så många samlat sig på raidtelplanet, att de med en stegring i antal af endast 100 procent kunna tillhandla sig samma myckenhet varor, hvaraf bottenplanet är mäktigt. Till denna samhällsform närma vi oss alltmera, och det är ett skönt tidens tecken, att pyramidens spets börjar försvinna. Möjligen skall med tiden pyramiden förvandlas till ett balfklot, hvars alla skärningsplan blifva nära nog lika. Först då skall man kupna säga, att alla samhällsklasser flutit rätt in i hvarandra, och våra efterkommande ! skola inge lögnaktigheten af den sats, hvarpå jag nyss hänsyftade. . På tal om dessa bilder faller mig en sak in,! hvilken det kanske icke är på sin plats att här vidröra, men som slår mig för bjert i ögonen, att jag nu skulle kunna helt och hållet lemna den ur sigte Ju mera jemnt egendomen och välståndet i ett samhälle äro fördelade, desto större ät detta samhälles politiska trygghet. Samhällskäglan med de utböjda sidorna, i hvilken de gärskilda klasserna omärkligt flyta uti kvarandra, erinra om ett . monitorstorn, mot hvars hvälfda pansar de fiendtliga kastkropparne studsa tillbaka. De äro de pmot farliga samhällen dessa, der egendomen ligger i några få personers bkbänder och icke det stora antalet medborgåre har något att förlora. : Då är redan Jean Baptist Says. samhälle, pyramiden med de plana sidorna bättre, eburti äfven det: har sina sårbara punkter. i Af de betraktelser, jag under denna stund an : ställt, hafva vi sett, att arbetet icke kan aflönas:! högre, än hvad arbetslönefonden medgifver, och !: ag har varit i tillfälle antyda denna fonds bero-: ende af inadustriidkarens sparsamhetssträfvanden. Dervid vill jag dock icke stanna, ty det är icke j. ensamt arbetsgifvaren, Bom det åligger att genom en förständig hushållning bidraga till fondens för-: ökande, utan arbetaren måste ock i sin mån göra vad på honom ankommer för att kunna lägga något till denna lånefond. Jag tror mig äfven nafva visat, att det icke är godtycket, 2om bes l: tämmer fördelaingen af arbetets afkastning, utan : tt derför gälla vissa lagar, dem vi icke saklöst : unna försöka frigöra oss ifrån. Betydelsen af lessa lagar är så stor, att en af den eko-l womiska vetenskapens främste män, Fredrik Ba! tiat, med rätta såsom motto på ett af sina för-: ämsta arbeten skrifvit dessa ord: Se här ärl( studs finger, Bättegångeoch Pollssaker. Hvitbetssockeraktiebologet möt Svensk Handels; TI FER Re em